Som om Ian Curtis spöke reste till Stockholm, klev in i ett par unga musikerkroppar och delade med sig. Sen blev musikerkropparna höga – inte nödvändigtvis med hjälp av preparat – åt sockervadd, satt i långa bank- och vårdköer och började mecka med beats …
Ungefär så låter bandet Saigon. Lite gammalt, lite fräscht, lite frustrerat, alltid elegant. Alternativ pop kan vi säga om du längtar efter ett fack när de släpper nytt album i höst.
I kväll spelar kvartetten på Obaren i Stockholm, på fredag giggar de under släppfesten för också sevärda Moon City Boys, på Debaser Strand, och om en dryg vecka står Saigon på Konstskolan Basis meny, under deras konst- och musikfestival i Stockholm.
Men först – premiär av den helt färska musikvideon till låten ”Hundred years”.  Och en intervju, såklart, med precis hela gänget. Läs den nedan.

Vem mejlar jag med?
– Hela bandet! Siri Jennefelt, Linus Hillborg, Oskar Carls och Dennis Egberth.

Berätta hur den här låten kom till!
L: Jag gjorde en skiss i datorn för ett tag sen, sen fyllde de andra i lite, kan man säga.

Vad handlar låten om för er?
O: För mig handlar den om en önskan om att bara gå och lägga sig när allt tycks sakna hopp. Som de gör i sci-fi-filmerna när de ska resa väldigt långt.
S: Precis, men också om att vänta in bättre dagar. När man väl vaknar upp så har allt löst sig.

Vad vill ni förmedla med videon?
L: Inget speciellt egentligen. Vi försökte väl måla upp en bild av en dyster framtid med lite snygga miljöer.

Vilka är fördelarna med den här DIY-stilen på videor?
L: Att det går snabbt. Från idé till video på två sekunder.
D: Det blir lättare en egen karaktär utan att det behöver vara svindyrt.
S: Vi gillar att göra det mesta själva.

Vad finns i det där knytet i rummet?
O: Knytet är något jag har byggt själv. Jag hittade en hög med kvistar på vägen hem från Ica, där jag hade köpt potatismjöl för att koka klister att bygga knytet av. Runt om är det tidningspapper som jag har målat i silver. Kvistarna ligger alltså i knytet.

Varför Nordea? Vad har ni för känslor för Nordea?
L: Vi tyckte mest det såg kul ut och bidrog till den dystopiska känslan, typ som att Nordea skulle vara framtidens ”enda företag”, så som det brukar vara i filmer.
S: Sen är det ju ganska aktuellt i och med att de är sunkiga med hela Panamaläckan och att de har hjälpt sina mest förmögna kunder med skatteplanering.

Ska musik byggas utav glädje? Eller av nåt annat?
L: Jag tycker inte att den måste det, men den kan såklart det. Det är väl upp till var och en. Personligen är det lättare för mig att bygga från andra känslor.
D, S och O: Vi håller med.

Vilken är den viktigaste känslan musik kan ge?
S: Kraft.
L: Obeskrivliga, avlägsna känslor.
D: Så länge man känner något så är det bra.
O: Kärlek.

Hur blir kvällens gig på Obaren i Stockholm? Är ni färdigrepade? Vem borde gå dit?
– Det blir grymt. Vi repar just nu och det låter bra. Alla borde gå dit.

Blir det ett längre släpp snart?
– Ja! I höst!

Var hittar folk er i sommar?
– Vi spelar även fredag på Moon City Boys releasefest på Debaser Strand i Stockholm. Sen lördagen veckan därefter på Konst + Musikfestivalen på Konstskolan Basis. Det blir säkert mer i sommar, men inget klart än. Håll ögonen öppna!