POPPUNK Om det ligger någon sanning i påståendet att fan blir religiös på äldre dagar finns det måhända anledning att oroa sig en smula för Matt Skiba. Tillsammans med sina kollegor i Alkaline Trio har han under närmare två decennier utgjort ett fyrbåk av integritet i en syltryggig musikvärld, vilket han på solokvist har tagit vidare genom att göra skivor som snarare låter som The Cars än The Misfits.
Och även om den Anton LaVey-trogne Chicago-sonen förvisso inte tycks ha fått något gudfruktigt uppvaknande känns hans nya roll som sångare hos dudehumorns främsta fanbärare mer än lovligt märklig. Inte bara för att den rent musikaliska parbildningen är i underligaste laget, utan även för att Skibas cynismdrivna karriär har känts som en motvikt till den glättiga collegeinfantilism som Blink-182 har knådat in i sitt framgångsrecept.
Detta till trots finns det emellertid stunder på ”California” där värvningen blir riktigt lyckad. Såväl ”No future” som ”Teenage satellites” bärs fram av en melankolisk svärta som ligger långt från fnissig pruttpunk och visar att ett mer moget Blink-182 inte är synonymt med ett alltigenom tråkigt sådant.
Jobba gärna vidare därifrån framöver – och kasta ut nonsens som ”Built this pool” och titelspåret. Tack.
BÄSTA SPÅR: ”No future”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!