Sedan Maja Francis debuterade med singeln ”Last days of dancing” förra året har mycket hänt. Hon har bland annat sjungit på Globengalan Hela Sverige skramlar, gett julkonserter med Seinabo Sey och Amanda Bergman – och framfört kompisduetten ”Space invades my mind” med Veronica Maggio på Way Out West.
Den sistnämnda spelningen blev en oväntat succé för Francis, som nu är på sommarturné genom Sverige med EP:n ”Come companion” i kappsäcken. I dag är hon på festival i Båstad och fredagen tillbringas på Liseberg. Senare i juli får Trästocksfestivalen besök och i augusti blir det bland annat Musikens makt i Luleå.
Musikbloggen tog ett festivalsnack med artisten – och fick nyheter om hösten.

Hej Maja! Hur har senaste året varit för dig, som person och artist?

–Senaste året har varit ett år av kontraster. Der känns som att jag hoppat studsmatta mellan månen och gräsmattan i Stureby. Jag har släppt min första singel, åkt till Indien och spelat in en video, serverat kaffe på Östermalm, spelat live på ställen jag bara drömt om, förlorat min älskade lilla mormor och farmor Elsie och Ilse, blivit kär och funnit en ny hobby: Dricka iskaffe och lyssna på morddokumentärer.

Vilket är det mäktigaste musikminnet?

– När jag fick sjunga min låt ”Last days of dancing” tillsammans med två av de finaste rösterna jag vet – Seinabo Sey och Amanda Bergman – på Popagandafestivalen i Stockholm och i Globen.

Vad gör du denna sommar, förutom gigar?

– Jag tänkte åka till lugnet vid havet i Skåne med min katt Pony och måla naglarna i olika färger varje dag. Sen blir det några dagar på Gotland där jag ska skriva nya låtar om eskapism, om att inte vilja bli vuxen och om brustna hjärtan som kanske kan bli obrytbara.

Vad kan du utlova på dina konserter i sommar?

– Jag vill få publiken att känna sig som en del av min värld, snarare än en åskådare utanför den. Jag vill att när de är på mina konserter får de en fristad där de får fly iväg för en stund. Eller stanna kvar om de hellre vill det. Jag vill att det skapas en plats där man får känna alla känslor i världen utan att skämmas. Där alla känslor är okej. Sen kommer jag dela ut saturnus-fejktatueringar och glowsticks.

Hur känns det inför Lisebergs-konserten?

– Jag längtar! Ska bli så kul! Jag har till och med försökt leta efter en matchande klänning till den limegröna kaninen, men det var svårare än jag trodde.

Vad har du för relation till Liseberg?

– Barndomsminnen i en flotte på en fors genom en regnskog. Jag älskade det. Annars har jag en hatkärlek till karuseller. Om det går för mycket runt runt får jag panik, men bergochdalbanan gillar jag! Det känns som att jag kan relatera mest till den. Och rosa sockervadd, såklart.

Festivaler, då – vilka besöker du i år?

– Om jag åker på någon festival i sommar förutom de jag spelar på, blir det nog Way Out West. Jag vill otroligt gärna se SIA.

Vilken festivaltyp är du?

– Jag tror att jag är lyxcamparen i helt fel kläder, som alltid glömmer regnstövlarna.

Vilket är ditt gladaste festivalminne?

– När jag spelade på Way Out West förra året och var rädd att det inte skulle komma en enda person, men det blev helt fullt och folk köade utanför. Då fick jag hybris för en kväll och kände att alla tårar, allt tvivel och precis allt var värt det för den lilla stunden där inne i tältet.

… och ditt sämsta?

– När det regnade in två dagar i tältet på Roskilde.

Vad vill du tipsa publiken om att inte glömma i festivalpackningen?

– Glitter. Glöm aldrig ditt glitter.

Vilken är din favofestival, i Sverige eller utomlands?

– Roskildefestivalen i Danmark kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, då det var en av de första festivalerna jag åkte till med mina tjejkompisar när jag var 17 och framåt. Jag har sett så många fantastiska konserter där: Björk, Band Of Horses, Sigur Rós med flera.

Vilken låt har du lyssnat mest på i sommar?

– Hittills har jag lyssnat mycket på Highasakite och deras Bon Iver-cover ”Heavenly father”.

Till sist: Vad gör du framöver, och i höst?

– Jag släpper en ny singel i höst, som jag längtar att få spela för er! Den handlar om min konstanta verklighetsflykt och att jag ibland undrar om allting är på låtsas eller om det finns saker som faktiskt kan beröra mig på riktigt. Som kärlek.

LÄS ÄVEN: ”Fantasin är verkligheten” (intervju)
LÄS ÄVEN: Maja Francis torkade tårar med Maggio (intervju)