RÄTTVIK. När Neil Young är ute och sjunger om att vi måste ta hand om jorden är det förstås klockrent att placera honom i en naturskön grop.
”This place rocks” ropar han. Och rockar sedan mer glödgat och nyanserat än på väldigt länge.

Ni som läste Markus Larssons femplusrecension från Roskilde i helgen vet redan. Att Neil Young har fått en rejäl nytändning av sitt nya, unga kompband Promise Of The Real, som inte bara är en genommusikalisk samling instrumentalister och sångare utan också hängivna Neil Young-fans. Luka och Micah Nelson, vars inte helt okända pappa heter Willie, har vuxit upp med Neil Youngs musik och kan förmodligen flera av låtarna bättre än han själv. Dessutom har de kopierat både look och rörelseschema på scen, vilket är ganska underhållande att se.
Jag tror att huvudpersonen får både en och två flashbacks till ett ungt Crazy Horse med det här bandet men Promise Of The Real är både mer drivna och nyanserade, vilket genererar långlånga, fantastiskt dynamiska versioner av elektriska gitarrnummer som ”Love to burn” och ”Rockin’ in the free world” men också mångbottnad akustisk mjukhet i ”Unknown legend” eller ”Winterlong”. För att inte tala om den episka ”Words”, som jag nog aldrig har hört bättre live (ljudet i det gamla kalkbrottet är för övrigt förnämligt).
Trots att Young inleder helt solo, på piano, akustisk gitarr och orgel och med några av sina mest ikoniska låtar, är det först när bandet kommer in som han vaknar till och det verkligen börjar hända grejer.
Sångaren verkar även få feeling av Dalhalla, med sin naturligt dramatiska inramning, och hinner även med att hylla de bördiga åkermarker som passerat utanför turnébussfönstret på denna hans första resa till Dalarnas innersta hjärta.
Och det känns onekligen som en tanke att han tvingar i väg sin publik så här långt ut i skogen på just den här turnén, där han vill väcka folks medvetande om natur, miljö och sunda, icke modifierade grödor.
Det är förstås även lite lyxigt att få den elektriske Neil Young i ett så här förhållandevis intimt format.
Men framför allt är det kul att höra hur sensationellt bra de unga musikerna är på att hålla rosten borta från den här i kväll ovanligt oemotståndligt hippiekufige 70-åringen.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!