Den som gapar efter mycket mister ofta, äh, vaddå, lite sömn och pengar, kanske? Jag vet att Way Out West redan har bokat en hög sevärda akter, men jag tänker gapa vidare ändå. När jag frågade vd för musikhelgen häromdagen ifall det kommer trilla in fler namn, var svaret dessutom: ”Vi släpper alltid fler akter!”.

1. Kate Bush
Nu på lördag ordnas en ohemlig flashmob på ängar och fält från Sydney till Stockholm (och Berlin), för att fans av Kate Bush, klassiska romaner eller bara röda klänningar och gängdans, ska få leva ut det odödliga popmästerverket ”Wuthering heights”. En artist som får folk att bete sig på det sättet, och som har hållit igång en respekterad karriär hela vägen, utan några stora kompromisser… wow. Det anses nog omöjligt, men kom igen Way Out West!

2. Grimes
Kompromisslösa, sprudlande och smarta Claire Boucher passar ju bättre än de flesta på festivalen i Göteborg. Jag hörde att hon trivdes väldigt bra sist, inte minst för att festen var anpassad efter hennes diet. Visst spelade hon i Stockholm i vintras, men det blev slutsålt, så alla är inte mätta.

3. Jaakko Eino Kalevi
För att hans synthpop är så snygg, trots vissa fnissigt cheezy inslag, att publiken blir helt till sig och kör dansfest (speciellt till ”Flexible heart”) – och då ser han lätt generad ut. Inte en procent mallig. Jag har varit nöjdast i publiken både i Sverige, London och Berlin nu. Boka genast! Be att han bjuder med Farao också i så fall!

4. NEJ
Trion ligger på ett rätt poppigt bolag och har trummis känd från (redan WOW-bokade) Pascal, men visst är det metal vi hör. Med extra buller och utan growl. Lyssna och tjusas. Ett självklart inslag på en festival om den vill vara så långt fram i framkant att den nästan tippar omkull med pannan i marken.

5. Hanna Järver med vänner
Hon var ju redan bra solo, men kolla det här (och låten med Jonas Lundqvist)!

6. Ty Segall
För att den återfödda Marc Bolan bjuder på äkta, otyglad rock’n’roll, i lite ny förpackning varje gång. Han och bandet skådades nyligen av glad publik i exempelvis Stockholm – och jag höll koll på kvalitén i Berlin. Mera!