NORRKÖPING. Spexduon gillar att slänga sig med klyschor om rock och metal.
Synd bara då att de inte behärskar något av det.
Vi har säkert alla varit där. En sen efterfest, din jobbiga bekanting plockar fram en akustisk gitarr, spelar några riff – och i fyllan och villan bestäms det att det ska bildas ett band.
På så sätt måste Tenacious D vara en alkoholidé som har tagits alldeles för långt. För är det något Jack Black< och Kyle Gass inte har så är det någon slags relevans som berättigar deras position som dragplåster – och detta dessutom inför en storpublik som tycks samla hela festivalen.
De spelar sina ”låtar” som om de egentligen skulle vara hemma och rätta tipskuponger, drar över sin avtalade gigtid vilket får Miike Snow att begrava ”Fuck me gently” från närliggande Junoscenen och framträder i stort på ett sätt i mer förvirring än koncentration.
Skissartade låtidéer går in i varandra, Black talar om att en killes bringa är de enda bröst de kommer få se i kväll – och i ett överlångt medley kommer en rödmålad djävul iklädd lurviga mamelucker och sätter sig på en fällstol och sjunger några strofer ur Rolling Stones ”Sympathy for the devil”.
Jösses, liksom.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN BRÅVALLA 2016 HÄR!