Han gör inget halvhjärtat, Wiz Khalifa.
Knappt har amerikanen trampat sina första steg på Bråvallascenen innan han hyllar sina rökdon. Allt medan festivalens många poliser står och tittar ut över både det jublande publikhavet och växterna som fladdrar över LED-skärmarna. Det är en ganska … speciell syn.
Men den charmige Pittsburgh-rapparen handlar förstås, trots det ivriga drogengagemanget, mest av allt om musiken. Och Khalifa programförklarar bäst själv – han är här för att vi ska ha kul.
Det är just när det konceptet lyckas allra bäst som spelningen lyfter på allvar, som i den avslappnade ”Young, wild and free”, ”Black and yellow”, ”You and your friends” eller mäktiga ”Work hard, play hard”. Speciellt när Wiz ser ut att ha uppriktigt kul själv.
Låtlistan är gedigen och versionerna ofta komprimerade till effektiva inspel på någon intensiv minut. Ändå blir det en del lama transportsträckor där Wiz gör det han ska men inte så mycket mer. Nya ”Pull up” lyfter inte alls.
Weed-romantiken ligger som en dimma över nästan varje låt, i texterna och i mellansnacket. När Khalifa till slut går hela vägen i ”Tree” och skickar ut två uppblåsbara jättejoints över publikhavet går det inte annat än att skratta åt allt.
Det är svårt att göra drogliberalism mer buskis.