Pascal är som bekant äntligen tillbaka. Den Gotlandsfödda punkpoptrion som ständigt hyllas för sina gig släppte album senast 2011. Då en split med Mattias Alkberg.
Efter en tids paus, ägnad åt andra projekt, började vännerna att repa igen, och i våras spelade de in sitt nya album i den legendariska Hansastudion i Berlin.
Jag hälsade på under deras sista, rätt bakiströtta heldag i bygget som David Bowie och Iggy Pop brukade ränna omkring i, på tiden då en fortfarande såg den obehagliga muren från fönstren.
I dag firar vi exklusiv premiär av Pascals nya singel ”Forever” här i Musikbloggen. Ja, det är en cover på Hurriganes variant (Finland), som i sin tur är en cover på en The Lollipops-låt (Danmark). Men som flera gånger förut har bandet helt naturligt gjort låten till sin.
Lyssna – och missa inte den bloggexklusiva intervjun om studiodekadensen, ”nya lyxiga Pascal”, den tyska texten och vad bandmedlemmarna tycker om varandra …

Tre slitna men glada musiker möter mig i dörren några trappor upp. Tack vare en svensk vän som jobbar där kan de spela de in sitt nya album i den legendariska Hansastudion i Berlin. Jag är seg efter en nattbuss från Leipzig och trion har arbetat nattpass i studion – med ganska mycket festmaterial…

– Det har gått åt väldigt mycket pengar här, säger Isak Sundström och tittar på sina sista cash i handen.

Har ni festat en del, eller?

– Ja, det kan man säga. Det är ju en patetisk klisché. Men på ett bra sätt. Vi har druckit för att komma i stämning, säger Sundström.

Pratar ni tyska?

– Nej. Men vi har en tysk textrad. Vi fick hjälp med uttalet, så det inte låter pinsamt. Igår kunde jag säga det där. Men nu kan jag inte längre, säger Manuela De Gouveia. Men efter lite betänketid kommer hon på det:
­–Ich will doch nur, dass ihr mich liebt! Lät det helt okej, uttalet? Det är från en film, säger Manuela.

Filmen heter på engelska ”I only want you to love me” och sändes i västtysk tv 1976. Regissör var Rainer Werner Fassbinder.

Så… ni har anpassat er lite till den tyska kulturen?

– Ja, till god ljus lager, säger Manuela med ett skratt.
– Det har varit lite som en Mallorca-vistelse, säger Isak.
– Jag kommer må så dåligt när jag åker hem härifrån, säger Mimmi Skog.
– Fast vi har faktiskt spelat in en hel skiva också. På mindre än en vecka. Den ska mixas nu, säger Manuela.

Varför valde ni Hansa?
– För det är ascoolt att vara här, säger Manuela.
– Men också för vi kände Nanni Johansson som jobbar här. En bra person att hänga med, säger Isak.
– Och vi tänkte att nån gång måste man få spela in i en sån där lyxig studio, som man vill spela in i, säger Mimmi.

Det blev ett slags kompispris tack vare vännen i huset. Utan det hade bandet inte kunnat hänga där en hel vecka. De har mest rört sig mellan tjejernas hotell och studion. Plockat upp mat och dricka på vägen. En av få tyskar de har haft chans att lära känna är receptionisten.

– Han är som en installation. Så egentligen gör det inget att han är otrevlig, utan det blir lite spännande. Vad har man gjort i dag? Det är som ett Seinfeld-avsnitt. Dörrar öppnas… säger Manuela.
– Fast utan skämten. Lite så är det här, säger Isak och alla tre fnissar.

Har ni några förebilder bland de som jobbat i huset förr?

– Ja, jag tänker på Pixies-skivan ”Bossanova”, säger Isak.
– Och Nick Cave! säger Mimmi, och får medhåll av Manuela.

Låter nya skivan annorlunda för att ni spelat in här?

– Ja. Det känns ju som att det låter jävligt bra. Det är lyxigt att få spela på bra förstärkare och bra trummor. Alltså, lyxigare på ett bra sätt. Inte att det har blivit slickt på nåt sätt, säger Manuela.
– Jag tror det kommer låta fetare. Vilket är positivt, säger Mimmi.

Vad mer har ni upplevt i Berlin?

– Jag har tagit promenader på kvällarna. Typ halv ett en natt mötte jag en gatumusikant som spelade Elvis, och två tonåringar dansade. Han sjöng låtarna relativt bra, men när jag pratade med honom så kunde han inte ett ord engelska.

Kanske lite som den tyska meningen i er låt?
– Ja, exakt så! säger Isak. Kollegorna skrattar lite.

Hur har stämningen i bandet varit här?

– Bra. Men vid två tillfällen förbjöd vi Manuela att gå och kissa, säger Isak.
­– Då blev jag stött. Jag behövde verkligen kissa. Men vi var tvungna att sätta låten, säger Manuela.
– Vi var inne i ett flow, säger Mimmi.

– Det är så jävla svårt att prata om sånt här, tycker jag. Det blir så lätt samma grej. ”Det kändes bra”… Det hade varit lättare om nåt hade gått åt helvete, säger Isak.

Det är inget som har gjort det?
– Nä, verkligen inte.

– Jo, mitt bagage kom inte fram. Då var jag sur! Det var jobbigt för mig personligen, mitt underliv och mina ögon. Jag kände mig ful och äcklig hela söndagen, säger Manuela och skrattar.
– Jag känner mig ful och äcklig idag, säger Isak.

Då blir det dags för grupputvärdering, helt plötsligt.

– Men Isak, du är ju alltid snygg. Du är både smart, snygg, cool, sexig och trevlig. Och du är faktiskt rolig, säger Manuela.
– Och rätt bra på gitarr. Och köra bil. Han har blivit bättre, säger Mimmi.
– Tur att du fick tillbaka till körkort, iallafall. Som du blev av med när du körde i 240. Isak tycker det är hans fel att han körde för snabbt. Jag höjde volymen på Peter Gabriel. Vi var på väg till Örebro för att spela och var jättesena. Isak var den som kunde köra och vi var jättepepp och inte så nyktra. Men polisen var schysst, ändå. Isak fick behålla körkortet i 24 timmar så vi kunde åka hem också, säger Manuela.

– Och du luktar gott, är mjuk och snäll, rolig och jag älskar dig, säger Isak till Manuela.
– Och sexig! Och oftast briljant, säger Mimmi.

Med all denna fest… hur har det flutit i studion?

– Jag fick inte vara där när de la sång, men jag har hört rykten om att Isak var så pepp att han skallade mikrofonen. Och att de dansade runt så mycket i rummet att de ibland inte ens hann fram till micken. Ingen fick se när det här skedde. Det var som att ett barn skulle födas på 50-talet och pappan fick sitta utanför och supa, röka och vara nervös. Fast ibland hörde man skrik. Så för mig var det precis som att vänta på ett barn, säger Mimmi och skratt bryter ut.

– Det här har varit ett kollo med bra resurser. Och sen har vi faktiskt haft bra låtar med oss. Det hjälper ju. Då blir man pepp, säger Manuela.

Till sist får naturligtvis Mimmi lite peptalk av sina bandkamrater. Sexig, rik, trevlig, snäll, älskvärd samt världens bästa trummis, menar Isak.

– Jag mår lite bättre nu. Kan vi inte alltid när vi ses börja med en sån här faktaruta, för man blir så glad? Säger Mimmi.

Sedan kör vi foto med något opepp fotomodeller. Så får bandet jobba klart, dagen före hemresa. Nu befinner de sig troligen i Sverige, för till helgen spelar de på Way Out West i Göteborg. Pascal skådas också live på Musikens Makt i Luleå, 19-20 i augusti. Plattan ”Revy” kommer i oktober.

Daggan Stamenkovic från bandets skivbolag Novoton har som vanligt gjort omslaget till släppet, som syns uppe i Soundcloud-spelaren. Såhär berättar han om det:

– Vi var tidigt överens om att vi inte ville ha ”rockiga” bilder på bandet, utan har jobbat fram en stil med illustrationer som på något vis illustrerar musiken för mig.

– Jag hittade den här illustrationen i en riktigt gammal bok och för mig så kunde den inte ha varit mer perfekt till låten ”Forever”, då den har både dödskallen – det förgängliga –och timglaset – tid – och ormen som får illustrera det obehagliga i en kärlek som blir kvävande genom att man vill ”äga” den andra. Därför var den perfekt för denna låt.