Nej, festivalspelningar ger kanske inte de mest optimala förutsättningarna. Mörkret hade behövts ännu tidigare och setet är lite kort. Ändå blir Kraftwerks finkalibrerade 3D-uppvisning en perfekt avslutning på årets visuellvackra Stockholm Music & Arts.

Nästan alltid blir en festival som allra bäst när det finns en tanke bakom den. En vision. När programmet inte är resultatet av slump och försäljningssiffror utan en del av ett genomtänkt koncept.
Där har Stockholm Music & Arts varit i år.
Konsten går ständigt hand i hand med musiken. Allt fler, allt mer visuella konserter. Artister som inte sällan tar med sig ett djupt samhällsengagemang in i musiken och spelningarna. Det ger inte bara artistutbudet en röd tråd utan lockar ofta också en öppen, tänkande och nyfiken publik. En uppmärksam publik.
Och inget blir förstås mer naturligt än att Kraftwerk stänger festivalen med sin hyllade 3D-show. Den ikoniska pionjären har inte bara varit en stilbildande grundbult för modern pop, dansmusik och de flesta andra elektroniska musikyttringar. För bara ett par år sedan var Kraftwerk också en viktig byggsten i utställningen ”Dansmaskiner”, en av Moderna Museets utställningar ett hus bort.
Precis som med sin musik har Kraftwerk visat vägen även visuellt och vid sidan av de, om än lite för få, klassikerna i kväll är förstås 3D-upplevelsen både central och imponerande. Siffrorna viner över våra huvuden i ”Numbers”. Långa reglar skjuter långt, långt över publiken i ”The man-machine”. Vi är ute och virvlar runt i rymden i ”Spacelab”. Samtidigt ligger Kraftwerks datoriserade värld oss närmare än någonsin och ger, faktiskt, en ytterligare dimension. Att tyskarna fortfarande kan kännas som en helt naturlig del i sin samtid är en bragd i sig.
Mörkret gör sista halvtimmen starkare men att den här showen kanske gör sig bäst inomhus i en hanterbart stor lokal har Kraftwerk visat svenskarna tidigare. Inte heller festivalers komprimerade speltid hamnar på plussidan. Men när en efter en av Kraftwerks medlemmar lämnar scenen tills det till slut bara är Ralf Hütter kvar, bandets enda kvarvarande originalmedlem, blir det än en gång tydligt vad han och Düsseldorf-kvartetten har betytt. Publikens jubel när 69-åringen lämnar oss i den perfekta sommarnatten med kvällens enda ord till oss kan fansens kärlek inte tala ett tydligare språk.
”Thank you. Auf wiedersehen.”

DU HITTAR FLER KONSERTRECENSIONER HÄR