GÖTEBORG. Din sommar är inte fullkomlig förrän du dansat i rosa regnponcho till ”Carry you home”.
Se Zara Larsson nu, internationell popstjärnedom väntar.

Zara Larssons konsert på Bråvalla har tyvärr blivit synonym med det vidriga övergrepp som skedde i publiken – uppmärksammat genom ett rörande tal ikväll – men på scenen fick 18-åringen från Solna även sitt definitiva genombrott som liveartist. Det var en Zara Larsson med ytterligare en nivå av självsäkerhet, lyskraft och närvaro, jämfört med den som stod på Gröna Lund ett år tidigare.
På Way Out Wests näst största scen cementerar hon sin position som Sveriges mest självklara popstjärna. Trots förutsättningarna, då. Det regnar så mycket att jag tvingas recensera hela konserten under en immig regnponcho, för att telefonen inte ska drunkna.
Zara Larsson har en magnetisk dragningskraft och pondus som gör henne till en potentiell idol för vem som helst. Hennes popmusik är flawless, perfekt i all sin enkelhet. Vad hon gör med sin röst däremot, är långt ifrån enkelt. Och hon behandlar scenen som sitt vardagsrum, konverserar avslappnat med publiken som med sina kompisar en fredagskväll.
På Way Out West luftar hon nya r’n’b-numret ”Wanna”, den fina, egenskrivna separationssången ”Funeral”, powerpopbangern ”Permission” och ”One Mississippi”, den kanske starkaste av låtarna från det kommande albumet som väntas i september.
Alla vittnar om samma sak: Zara Larsson är en popstjärna, artist, sångerska som vi kommer få ynnesten att följa mycket, mycket länge.