Bastille bevis på brittisk rock-kris
av
Wild world
Virgin EMI/Universal
POP I veckan släpptes trailern för Oasis-dokumentären ”Supersonic” som går upp i höst. Den är gjord av teamet bakom ”Amy” och är en påminnelse om hur farlig, sexig och alldeles, alldeles underbar brittisk popmusik var i mitten av 90-talet. Det är intressant hur urvattnat begreppet ”indie” har blivit sedan dess. Det brittiska bandet Bastille tituleras ofta som just det (allt som verkar krävas är en trasig jeansjacka och en Jack Daniels-t-shirt från Topshop). Men allt det stora skivbolaget har att berätta om deras nya album är stremingsiffror, streamingsiffror och åter streamingsiffror. Det ekar tomt, precis som den urvattnat bleka och teatraliska musiken på ”Wild world”. Den är bara ett kvitto på den kris som brittisk rock alltjämt befinner sig i. Bastille sållar sig till den hopplösa snarkfest som är Mumford & Sons, James Bay och Hozier. ”Let’s do our very best to fake it”, för att citera Bastille själva i låten ”Fake it”.
BÄSTA SPÅR: ”Send them off!”.