METAL På många sätt är livet en ständig kamp mellan att bygga upp och att rasera. En strid mellan myntets två sidor, den euforiska glädjen och den förlamande sorgen, lika naturligt som att allt som gror en gång också ska vissna och försvinna. För att sedan återuppstå, i en annan tid och ett annat liv.
Detta utgör den konceptuella grund som göteborgska Evergrey har valt att basera sitt tionde studioalbum på. Och med den utgångspunkten blir skivans motsatsförhållande mellan fläskigt halvprogressiv metal och inkrökt gothmörker synnerligen passande.
Med Tom S Englunds innerliga sång som själva epicentrum framkallar kvintetten komplexa men ändå sympatiskt lättillgängliga lågtryck av mulna molltoner och dystra arrangemang.
Hårdast blåser känslostormarna dock när ensemblen steker gitarrfläsket och låter lyssnaren krypa riktigt nära. Sobert avvaktande ”The impossible” är ett vansinnigt vackert väderfenomen, det vokala mötet mellan herr och fru Englund i ”The paradox of the flame” går bortom allt familjärt fredagsmys samtidigt som Floor Jansen (Nightwish) låter skönhet tränga igenom molnen i ”In orbit”.
Knappast någon snålblåst att tala om.
BÄSTA SPÅR: ”Disconnect”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!