POP Första nya singeln med Lady Gaga på tre år hade varit en stor comeback om hon tävlade i Melodifestivalen.
Den klatschiga blandningen av pop och disco, de vältajmade handklappen och den distinkta tonartshöjningen mot slutet – allt låter som en deltävling under Melodifestivalens nya och mer Spotify-anpassade era. Tänk Gävle, 2016.
Och om Lady Gaga mot förmodan skulle ha underhållit den svenska tv-publiken i en hockeylada hade det kanske inte funnits så mycket att klaga på. Men hon bör placeras i ett större sammanhang.
I år är det inte svårt att hitta mainstream där artisterna, som det brukar heta, knuffar kuvertet lite längre.
Kanye West har släppt ett album som han i princip spelar in och gör om i realtid. Både Rihanna och Beyoncé gör musik som utmanar i stället för att smickrar hitlistorna. Drake och Frank Ocean håller i sin tur på att uppfinna en ny form av r’n’b och hiphop. För sakens skull bör också Bon Ivers kommande och trollbindande album nämnas. Det liknar inget annat just nu.
Jämfört med det är ”Perfect illusion”, där Gaga satsar på att vara mer ”Born this way” än ”Artpop”, tam och färglös och feg.
Med tanke på vilka hon samarbetar med är det underligt. Förutom Kevin Parker från Tame Impala och Mark Ronson ingår även Bloodpop i teamet, producenten och låtskrivaren bakom ett av Justin Biebers finaste ögonblick, ”Sorry”.
Men ambitionen att få Lady Gaga att återerövra publiken som möjligen försvann på grund av ”Artpop” mynnar ut i ett bidrag som kunde framföras av Velvet i Växjö i februari.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!