AOR/HÅRDROCK Tillsammans med exempelvis Eclipse, Art Nation och Heat utgör östgötarna toppskiktet inom den inhemska mjukhårdrock som har växt fram under det senaste decenniet. På så sätt är fjärdealbumet också ett försvarande av dess grundvärderingar, samtidigt som kvintetten har tillåtit sig att blicka bortom skivhyllans mest omkramade och influensbringande verk.
Öppningsspåret ”Friendly fire” tycks ha grott i samma kruka som Yngwie Malmsteens ”Odyssey”, titelspåret bär spår av såväl Dare som Magnum medan refrängraketen ”Savage heart” skuttar ystert till tonerna av tidiga Bon Jovi. Under vägledning av RamPac-producenten Patrik Magnusson (CrashDïet med flera) har Miss Behaviour vässat kompetensen och hittar understundom en verkshöjd som klättrar ännu ett snäpp uppåt på kvalitetsstegen. Melodierna är smäckra och sympatiskt lättmemorerade, att gitarrerna fått mer bett ger soundet råg i ryggen och spännvidden kompositionerna emellan ger en variation som håller intresset i liv ända till avslutande rysarballaden ”Save the word”.
Likväl har Norrköpingsbandet en bit kvar till genrens absoluta toppskick. För att ta upp kampen med den absoluta eliten krävs dock ännu mer. Låtar som borrar sig in i benmärgen och refränger av den där säregna superklassen att konkurrenterna återvänder till ritningarna och rensar kalendern det närmaste halvåret. ”Ghost play” innehåller onekligen sådana stunder, men också en handfull spår som bleknar tämligen snabbt.
BÄSTA SPÅR: ”Night moves”.

LÄS FLER NYA RECENSIONER HÄR!