POP På en konsert i Norrköping insåg Andreas Mattsson att det började kännas fånigt att sjunga på engelska. Så tredje soloalbumet ”Solnedgången” är hans första svenskspråkiga. Ett klokt beslut, för vi får faktiskt gå tillbaka till Popsicle för att hitta lika stark Mattsson-musik. Den meriterade låtskrivaren sjunger, väldigt drabbande, om just den tiden i ”Tidigt nittiotal”. Han är över huvud taget en lysande kärnfull skildrare av stockholmsk vardag och de känslor som verkligen betyder något. ”Solnedgången” berättar i små men målande observationer både om det vuxna liv som är nu och de vildare och vilsnare dagar som var då. Detta till soft elektroniska, jazzigt sordinerade, omsorgsfullt utsorterade popmelodier som ramar in den sköra rösten mycket fint. Inte minst när Mattsson tillåter sig att bli en stillsamt politisk soulman: ”Världens högsta skatter/jag betalar gärna mer/vi gör det här tillsammans/det är det som idén”.
BÄSTA SPÅR: ”Världens högsta skatter”.

LÄS OCKSÅ: Andreas Mattsson byter till svenska på ”I sommaren”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!