POP Det är bara två år sedan Tove Los debutalbum ”Queen of the clouds” släpptes. Jag skriver ”bara” på grund av vad som har hänt sedan dess. En miljard spelningar på Spotify. Världsturnéeer. Opererade stämband. I en intervju med podcasten Värvet förra hösten berättade Ebba Tove Elsa Nilsson, som hon egentligen heter, om hur lite hon sover om nätterna.
Hur klämmer man in ett nytt album album mellan karaokekvällar med Maroon 5 och ett ständigt krig mot tidszoner? Svaret ligger med största sannolikhet i Tove Los parallella karriär som professionell låtskrivare. Hon kan sitt hantverk i sömnen. Känslan är att hon brer enorma poprefränger på morgonmackan. Som om inte det vore nog är det här bara den första delen av ett dubbelalbum. En ny skiva väntas komma redan nästa år.
Tove Los musik har sedan dag ett nästan uteslutande handlat om kickar. På sitt andra album fortsätter hon att zooma in på detta, ett av popmusikens allra käraste ämnen. ”Lady wood” är uppdelad i två kapitel: ”Fairy dust” och ”Fire fade”. Det första kapitlet behandlar de högsta topparna. Det andra dokumenterar de oundvikliga dalarna. Turnerandets stora ensamhet, otillräcklighet, kemisk ångest.
Skivan tar avstamp mitt på ett pulserande dansgolv, i ögonblicket när omgivningen förvandlas till ett filtrerat basljud och alla sinnen är vidöppna. Den minimala techno som Tove Lo har valt att lägga som grund för sina svenskstämplade kvalitetsmelodier bidrar till känslan av att vara ensam på en klubb. En ensam tjej, strandad på ett dansgolv, som hon sjunger i ”WTF love is”.
Tove Los lek med melodier, språk och könsroller är, precis som på debuten, briljant. ”Lady wood” är något så unikt som ett lika personligt som kommersiellt popalbum med feministiska undertoner. Det fångar vår just nu största svenska artist mitt i steget rakt ut i internationell popstjärnedom. När det klingar av slår det mig att Tove Los produktionstakt rimmar väl med hennes uttryck. Det är popmusik helt och hållet på adrenalin.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!