Startsida / Inlägg

Elton John buggar till skeppet sjunker

av Kristin Lundell
Elton John
Amerikanska presidenter kommer och går men Elton John och hans pianorock består Foto: Krister Hansson
Rate

Elton John

Plats: Malmö Arena, Malmö. Publik: 10 040 personer. Längd: Två och en halv timme. Bäst: ”Rocket man (it’s gonna be a long long time)”, ”Your song” och ”Goodbye yellow brick road” i all ära – inget slår någonsin ”Tiny dancer”. Sämst: Den svängiga versionen av ”I guess that’s why they call it the blues”. Fråga: Kan man få bli omedelbar medlem i trummisen Nigel Olssons fanclub?

MALMÖ. Donald Trump, Brexit och andra politiska skrällar.
När omvärlden svajar står Elton John stadigt kvar.
Beväpnad med tangenter och pianorock visar den 69-årige var det glittriga skåpet ska stå.

Tidpunkten kunde givetvis ha varit muntrare för Elton John när han landar i Malmö för att sjösätta den europeiska delen av sin ”Wonderful crazy night tour”. Den aktive Hillary Clinton-supportern Sir Elton – som spelat på ett flertal insamlingskvällar för den demokratiske presidentkandidaten – verkar dock ha hämtat sig från tisdagens skräll. Likt en glittrande fågel Fenix står den 69-årige britten åter redo för att leverera så som han har levererat under fem decennier. Inte ens ett kärnvapenkrig hade väl kunnat få Elton John att lämna pianot och ge upp.
I stället dyker han upp med ett utmärkt humör – redo för en ny fajt iförd lila glitterkostym med texten ”fantastic” broderad på ryggen. Bitchen är tillbaka – för att citera hans låt med just den titeln – och denna klaviaturens hynda har sannerligen laddat om med besked. Beväpnad med alla sina partytricks bjuder Elton John in till sin tokiga turnékväll: Han lägger sig på pianot, spelar så att tangenterna glöder och verkar vara redo att spela till skeppet sjunker.
I en skakig omvärld är det på ett sätt lite tryggt att John och bandet hamrar på precis som de gjort sedan debuten 1969. De bjuder generöst ur hitskålen men verkar samtidigt så fast beslutna att det ska svänga att inte ens den fina ”I guess that’s why they call it the blues” får drabbas lite av bluesen. Istället är det som att bli tvångsbuggad på fest av någon som gått in i det där maniska feststadiet.
Visst, det är roligt men hundrasextio minuter senare är det också utmattande. Man bara väntar på att det intensiva rockandet ska däcka i ett hörn.

Alla låtarna: 1. Funeral for a friend/Love lies bleeding 2. The bitch is back 3. Bennie and the jets 4. I guess that’s why they call it the blues 5. Daniel 6. Someone saved my life tonight 7. Looking up 8. A good heart 9. Philadelphia freedom 10. Rocket man (I think it’s going to be a long, long time) 11. Tiny dancer 12. Levon 13. Goodbye Yellow Brick Road 14. Have mercy on the criminal 15. Sorry seems to be the hardest word 16. Your song 17. Burn down the mission 18. Sad songs (say so much) 19. Don’t let the sun go down on me 20. All the girls love Alice 21. I’m still standing 22. Your sister can’t twist (but she can rock’n’roll) 23. Saturday night’s alright for fighting  Extranummer: 24. Candle in the wind  25. Crocodile rock

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Malin Wandrell
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB