METAL I ett nyligen publicerat reportage i svenska hårdrocktidningen Close-Up åker frontmannen Mille Petrozza bil genom Berlin och ondgör sig över en stad som har mist sin forna ruffighet och bohemiska charm. Det är en utvecklingsbeskrivning som även går att applicera på Kreator. 32 år efter skivdebuten låter de på många sätt låter som en pråper lyxrenovering av sig själva. Komplett med marmorplattor i badrummet och svindyra vitvaror från Smeg.
Det är emellertid långt ifrån enbart av ondo. Med refränger och harmonier i första rummet är kvartettens thrash metal läcker och sympatisk. Lika lämplig att gnola i duschen som att skaka bort de sista sömnresterna ur huvudet till en extra måndaglig januarimåndag. Albumet är en grundligt överlagd samtidskommentar som klarsynt och engagerat behandlar homosexuellas rättigheter (”Side by side”) och skräcken som maktmedel (”Totalitarian terror”, ”World war now”) med samma hjärta och tanke. Dock kantrar det emellanåt över åt det insmickrande och irriterande hållet. För även om Kreator levererar melodier och riffkrokar lika självklart som en prepositionsrabblande skolelev är den enerverande hejarklacksramsan ”Satan is real” svår att bara släta över, och käckheten som letar sig in i en rad andra stycken blir i längden ett rejält humörsänke.
Det lyxiga och blankpolerade är trots allt inte alltid det mest tilltalande och intressanta.
BÄSTA SPÅR: ”Totalitarian terror”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!