Det är inte så ofta reggae uppmärksammas i svenska medier (den här redaktionen är inte oskyldig till det), och när det har skett på senare år har ofta musiken hamnat i skymundan till förmån för mer och mindre spekulativa artiklar om drograzzior på festivaler. Men reggae är en vital scen i Sverige, vilket den utmärkta nya dokumentären ”Styr den opp!” lyckas beskriva på ett lika ögonöppnande som underhållande sätt. När man ser den känns det plötsligt märkligt att den inte har gjorts tidigare, för det är en intressant historia full av starka karaktärer.
– Eftersom svensk reggae omfattar några av de mest spännande artisterna i vårt land tyckte jag att det var på tiden att den blågula reggaen fick lite mer utrymme i rutan. Det finns ju bevisligen många som gillar musiken. Uppsala Reggae Festival var under sin peak den tredje största festivalen i Sverige, säger filmaren Michael Ek som ligger bakom ”Styr den opp!”.

Titeln har lånats från en låt med Peps Blodsband. Peps Persson lånade den i sin tur förstås från Bob Marleys ”Stir it up” och låten hamnade på det första svenskspråkiga reggaealbumet ”Hög standard” 1975 (vars omslag för övrigt är en småsyrlig parafras på Abbas självbetitlade album från samma år).
Peps är en självklar centralfigur i filmen, både i sällan visade klipp från 70-talet och i en lika sällsynt nygjord intervju i hans studio, där klokskaperna och fyndigheterna haglar. Men vi får även följa med till Skärblacka, den lilla östgötska bruksorten som tack vare band som Kalle Baah brukar kallas Sveriges Kingston och där hela samhället – till och med kyrkans gudstjänster – präglas av reggae. Betydande svenska reggaeakter från veteranerna Dag Vag och Papa Dee över Svenska Akademien, Liberator och Kapten Röd till ledande namn på dagens scen som Million Stylez och Syster Sol dyker upp.

Finast med ”Styr den opp!” är hur filmen även lyckas berätta något om hur musiken blir en spegel av landet och tiden, vad det är i reggae som lockar och hur det inte minst är samhällsklimatet som gjort reggae till en betydande scen i Sverige i dag. Reggae fungerar som en reaktion mot politiska och kommersiella krafter på samma sätt som den gjorde på Jamaica på 70-talet eller i England på 80-talet.
– Förändringarna har påverkat musiken i olika riktningar men jag tror att tittarna kommer att slås av att en del moderna svenska reggaeakter har mycket gemensamt med 70-talsbanden. Budskapet om kärlek och solidaritet och viljan att förändra samhället lever kvar, säger Michael Ek.

I kväll är ”Styr den opp!” huvudnummer i en stor Kulturstudion-special om reggae i SVT2 som även rymmer samtal i studion med svenska reggaeartister och dokumentären ”Marley”. För om svensk reggae har en startpunkt var det förmodligen 1971 när Bob Marley bodde nio månader i ett pannrum i en villa i Nockeby utanför Stockholm för att spela in filmmusik med den amerikanske sångaren Johnny Nash (mest känd för ”I can see clearly now”). På köpet fick Marley chansen att lära svenska studioproffs som gitarristen Janne Schaffer och trummisen Ola Brunkert att spela baktakt och hålla svänget ”laid back”. Något som de senare tog med sig till vissa inspelningar med Abba.

Den som inte vill hålla sig till i kväll kan se ”Styr den opp!” på SVT Play redan nu. Tittare som inte får nog av sekvenserna med 70-talets progg-Peps och är okänsliga för lågt tempo kan även grotta ned sig vidare i Peps-filmen ”Jag har solsken” från 1976 på Öppet Arkiv. Storyn om Marley i Sverige har Janne Schaffer berättat utförligt och målande om i SR-programmet PP3 härom året. Och bara för att festivalen Öland Roots dyker upp i ”Styr den opp!” kan jag förstås inte låta bli att påminna om Killinggängets odödliga twist på svensk reggae i ”Nilecity 105.6”.