Vissa av låtarna som Weeping Willows spelar i Globen är skrivna i Magnus Carlsons gamla lägenhet i Skärmarbrink. Andra på pappersnäsdukar på restaurang Kvarnen på Tjärhovsgatan.
Men bandets melodier har överlevt tiden som tatueringar på bartenderarmar.

Tårpilarna från Södermalm inledde typiskt sin karriär med en låt som heter ”So it’s over”. 20 år senare gör de tre Globen-konserter på två dagar för att fira sitt debutalbum ”Broken promise land” med pompa och ståt.
Weeping Willows var som inga andra. De hade svarta kostymer, skjorta och slips – illasittande och inhandlade på second hand – för att accentuera den sorgliga framtoning bandet ville åt. Män grät på deras konserter och män grät inte på 90-talet. Den historien kan ni.
Men det är smått ogreppbart att kvartetten – som började som coverbandet Hillbilly Boys på klassiska Söderhaket Kvarnen där sångaren Magnus Carlson jobbade som bartender – nu står bara några kvarter bort med Gävle symfoniorkester, en namnkunnig blåssektion (Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfeš) samt dirigenten och körduon från debutalbumet. Den första delen av konserten består av ”Broken promise land” rakt upp och ner, den andra av ett hitmedley, även det arrangerat för symfoniorkester.
Det är ett lyxigt 20-årskalas. Någon form av pojkdröm som slår in för bandmedlemmarna när de, likt ett Hammarbyhöjdens Oasis, intar arenan. På tre stora bildskärmar: svartvita tårpilar i duggregn. Magnus Carlson i vit smokingkavaj och fluga.
Weeping Willows musikaliska vision – ”blanda finsk tango med en Ennio Morricone-liknande stämning” – har åldrats med självklar värdighet. Man hälsar på låtarna som gamla vänner på stan.
– Jag kanske ska prata närmare micken? Jag är så ovan vid att prata i idrottsarenor, säger Magnus Carlson.
Han har den sortens sällsamma genomäkthet, både som sångare, estradör och mellanpratare, att man tror honom till 100 procent. Det är glädjande att en sådan musik kan fylla en Glob.
Glädjande är inte musiken. ”Blue and alone”, sjungen genom vattniga ögon, är något av det sorgligaste som spelats in i Sverige, detta sorgligaste av popländer. Bandets egen nationalsång – den hjärtekrossade jordskredsballaden ”Broken promise land” – hör naturligtvis till kvällens höjdpunkter. Magnus Carlson sväljer innan han sjunger den sista strofen med gråten i halsen. Några sekunder som sammanfattar Weeping Willows ursprungliga uttryck perfekt.