COUNTRY/POP ”Jesus take the wheel and drive me to a bar” sjöng Sam Outlaw på sitt förra och med all rätt synnerligen hyllade album ”Angeleno”.
Två år senare lyder en av titlarna på uppföljaren ”She’s playing hard to get (rid of)”.
34-åringen från Aberdeen, South Dakota känner sin tradition. Han vet att country långt ifrån bara handlar om att gråta i ölen. Det är minst lika viktigt att kunna skratta åt sitt elände.
Samtidigt kan Sam Outlaw sin country så väl att han även vågar bryta mot genrens många oskrivna regler. Till exempel har han valt att operera från Los Angeles i stället för Tennessee eller Texas, och låter det höras i sin allt annat än ortodoxa musik. Han gör rent av ett nummer av det, kallar stilen ”SoCal country”.
Sam Outlaw växte upp med Beatles och agerar tydligt på den här sidan av Ryan Adams (för övrigt stort Outlaw-fan). Musiken bottnar minst lika mycket i Eagles, Tom Petty och Chris Isaak som i George Jones och Dolly Parton. Och det är inte minst den klassiska Los Angeles-rockens ”blues under solen”-stämningar som präglar Outlaws berättelser.
På ”Angeleno” var det Ry Cooder och sonen Joachim som producerade fram det bästa ur Outlaws sånger. Med ”Tenderheart” hittar han precis lika rätt själv, ihop med Cooders ljudtekniker Martin Pradler och ungefär samma grupp musiker från bland annat Dawes och My Morning Jacket. Somliga låtar fanns med redan på ”Nobody loves”, den egentliga debuten från 2013 som Outlaw av oklar anledning verkar vilja gömma undan ur sin katalog. Annat är nyskrivet.
Men även här hör vi en eftertänksam sångare som skyr allt vad ”bro country” heter som pesten. Sam Outlaw skriver sina sånger om sårbarhet och tillkortakommanden med en penna som skickligt placerar mycket mellan raderna. Musiken talar med lika små bokstäver. Lyssna på ”Bottomless mimosas”, med sin subtila blinkning till Eagles ”Peaceful easy feeling”, bildspråket i ”Dry in the sun” eller den klarsynta uppriktigheten i ”Now she tells me”.
Det är en lyhörd stilist som håller i både penna och gitarr.
I fjol åkte Sam Outlaw runt två vändor i Sverige på ställen som Gillestugan i Storebro och Hwitan i Falkenberg.
Efter ”Tenderheart” blir jag inte förvånad om scenerna är betydligt större nästa gång.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!