POP Man bör ifrågasätta existensen hos ett band som fyller 40 plus. Men å andra sidan: man ställer sällan frågan till en medelålders doktor om det inte är dags att tänka på refrängen snart, ”nu får det väl ändå vara slutopererat?”. Rock är ju vad band gör och alltid gjort. Vad skulle de annars pyssla med? Blondie har dessutom en lyckad comeback bakom sig. Jag var väldigt förtjust i den brisiga gitarrhiten ”Maria” från 1999.
På sitt elfte album tar den ikoniska New York-gruppen hjälp av sina yngre fans och förvaltare för en air av någon slags samtid: Sia, Dev Hynes (Blood Orange), Charli XCX, The Smiths Johnny Marr, TV On The Radios Dave Sitek och The Strokes Nick Valensi.
”Deras material är en del av oss och vi är en del av dem. Det är en hyllning till återvinning”, säger Debbie Harry sympatiskt om dessa samarbeten.
Eftersom flera av artisterna i ovan nämnda skara har en hel del gemensamt med Blondie får resultatet dig knappast att sätta kaffet i halsen. På ”Pollinator” låter den sextett som utgör bandet i dag i sina sämsta stunder som ett onödigt eko av sitt förflutna: studsiga syntar, discotrummor och snärtiga melodier. Därför blir det själva låtskrivandet som får visa hur väl de faktiskt lyckas. När den kroniskt pålitliga Dev Hynes gör entré i ”Long time” blir resultatet till exempel bitterljuvt magiskt. I just den påminns man om att få levererar gåshudsframkallande poprefränger som Debbie Harry: ”Does it take you a long time?/Does it make you upset?/I can give you a heartbeat, i can give you a friend”.
BÄSTA SPÅR: ”Long time”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!