Rod Stewart har alltid varit en man av ytterligheter.  När han besöker Scandinavium gör han inga undantag och rör sig i gränslandet mellan kabarévärd och legendar.

År 1993 gjorde Rod Stewart en cover på Sam Cookes ”Having a party”. Det var samma år som jag föddes och jag var således väldigt sen till festen. När Stewart intar Scandinavium med samma låt blir det snabbt en inbjudan till att ta igen förlorad tid.
Det är en bejublad legendar i zebrarandig kavaj (den åker dock av efter två låtar) som går på scenen. Till sin hjälp har han körsångerskor klädda i glitter, ett gäng instrumentalister som ger känslan av ett mediokert Beatles-coverband och en schackrutig scen. Och ett schackrutigt piano. Och ett schackrutigt mikrofonstativ. Det är här som känslan av kabaré tar vid.
Stewart informerar oss om att hans mjuka hotellsäng gjort att han i morse vaknade upp med en stel rygg. Trots det flänger han med kavajen, gör stela sparkar i luften och avslutar alldeles för många låtar med ”the dab”; ett danssteg uppfunnet, och nu även förlöjligat, av ungdomar.
Men det som hade kunnat bli en skrattfest räddas av relationen artist och publik emellan. Stewart är en intim rockstjärna. Han går fram till publiken med öppna armar under flera tillfällen och berömmer för ett bra bemötande på en söndagskväll. Publiken tackar med fullskaligt jubel och genom att finnas till hands när Stewarts röst sviktar. Tacksamt tar han emot hjälpen och lämnar över de höga tonerna till både körsångerskor och publik.
Höjdpunkterna blir därför när Stewart låter sig hämta andan. Det är hög tid för ett par akustiska låtar, säger han, sätter sig ner och låter publiken känna med honom. Låtar som ”The first cut is the deepest” och ”I don’t want to talk about it” blir i sina akustiska skepnader en kollektiv ventilation av hjärtesorg. Ljuset från telefonerna tar över Scandinavium och musiken dämpas för att ge utrymme till allsång.
Innan Rod Stewart lämnar scenen försäkrar han oss om att ryggen har blivit bättre, följt av ett ”See you at Starbucks tomorrow.“ Vi tackar för festen.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!