NORRKÖPING. Det som Silvana Imam gör, den hon är och det hon står för gör henne till en hjältinna. Konserten på Bråvalla – hennes enda i år – framkallar gåshud och ryckande tårkanaler.

Det märks att Silvana Imam vill slå på den stora trumman. Tunnor och säckar kantar scenen. I mitten står en stor bildskärm med plexiglas framför. Scendekoren känns värdig en internationell artist. Men så tål Silvanas musik också att jämföras med de riktigt stora.
Parallellen är kanske sliten, men Kanye Wests kreativa ande verkar vila över Imam, när hon äntrar scenen maskerad, en näve i luften och rhymar växelvis på olika språk. Jag tänker främst på attityden och det fria tänkandet. De tunga regnmolnen som hänger över oss får aldrig vara taket. Det finns inget tak. Där andra artister skulle sagt ”nej, det här är för konstigt” säger Silvana ”kör!”. Just för att det är så konstigt och på gränsen.
Efter två låtar kidnappas Silvana Imam av fyra maskerade män i kamouflagekläder och placeras i glasburen i mitten av scenen. Där rappar hon som fånge medan männen vaktar henne, tills hon rammar glasväggarna med ett baseball-trä. En stund senare fängslar männen henne igen med tjocka rep. Silvana kravlar över det blöta scengolvet och försöker slita sig loss, sträcker sig efter fansens händer, ber om hjälp och plötsligt är vi alla en del av någonting som gränsar till en hiphop-opera.
Silvana Imam uppträder i skottsäker väst. Hon kallar brännande av asylboende vid sitt rätta namn: terrorism. Hon säger att hon placerat ninjor i publikhavet. ”Så om nån försöker antasta en kvinna, icke-kvinna eller whatever, så kommer de skära kuken av er”.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!
LÄS MER OM BRÅVALLA HÄR!