NORJE. För åtta år sen drog Göteborgsbandet ut alla sina effekt-kort.
Den här gången spelar de från hjärtat.
Och det är ju precis lika bra. Trots en försiktig öppning.
Det är ganska sällan en får se genuina känslor bortom glädje på en festivalscen. Av förklarliga skäl, det är ju lite så som spelet är. Ett band lirar, publiken gillar, de som spelar gillar det tillbaka.
Men ungefär en timme in i In Flames headlinegig händer något som bara undantagsvis inträffar. Anders Fridén går ut på rampen och håller ett tal om bandets vän Justin, som nyss gick bort i en mc-olycka, och då kameran fixerar sig på hans ansikte går det att se tårarna i ögonvrån. Naket och ärligt. Och så långt ifrån alla slentrianposer en annars får se från festivalens vanliga dragnummer.
Det ger ”Battles”-spåret ”Here until forever” en extra dyster sorgkant, en oförfalskad klangbotten som gör att tiden under drygt fyra minuter håller andan. Och som också blir den vändning gruppen så väl behöver.
För även om sextetten, numera förstärkt av Dead Souls Niels Nielsen på klaviatur, dessförinnan har spänt musklerna via exempelvis den Tool-försiktiga öppningslåten ”Wallflower”, ”Leeches” och en antik ”Moonshield” som får se gitarrduon Björn Gelotte och Niclas Engelin långt ut på Aerosmith-rampen är det först här, efter en ungefärlig timme, som bitarna faller på plats på allvar.
Med en repertoar som till stora delar tar sats i bandets senare karriär är de nämligen långt ifrån insmickrande. Ämnar tydligen inte på något sätt smeka den där slentrianmetallskallen medhårs på något sätt, utan tar i stället fäste i nyss nämnda fjolårsgiv och sex år gamla ”Sounds of a playground fading”.
Det gör att finalpeppen har svårt att infinna sig under exempelvis ”All for me”, ”Through oblivion” eller ”Deliver us” – något som vänder då frontmannen låter känslorna ligga utanpå skjortärmarna och leder bandet in i en final som gör att till och med ”The truth” känns som allt annat än fake news.
Måhända kan ögat sakna eldar, fyrverkeriexplosioner, Linus på linjen-scenografi eller någon oväntad gästartist som var fallet just 2009.
Men med detta i det förgångna är det solklart att In Flames brinner starkast då känslorna får tala.

LÄS MER FRÅN SWEDEN ROCK HÄR!