HIPHOP Tiden är relativ.
Det visste redan Einstein.
Men det blir ännu tydligare om man jämför rock och hiphop.
Rockmusik har alltid varit hövligare mot sin historia. Ta bara det aktuella exemplet Guns N’ Roses – ett band som gjorde sina bästa inspelningar för 30 år sedan tjänar fortfarande miljarder på sina turnéer.
Svart musik, och i synnerhet hiphop, siktar däremot framåt på ett helt annat sätt. Morgondagen är viktigast. Utvecklas eller dö.
Hiphopgenren är ungefär lika gammal som Jay-Z (47 år). Att kalla det ungdomsmusik i dag är ungefär lika missvisande som att utse Axl Rose till rockens framtid.
Men den som vill veta hur en världens mest rastlösa genrer låter när den når medelåldern bör lyssna noggrant på ”4:44”. Svaret är – väldigt bekant.
Vilket kan bero på att producenten No I.D., profilen som brukar beskrivas som arkitekten bakom Chicagos besjälade hiphopsound, gräver djupt i vinylbackarna efter passande samplingar till Shawn Carters verser.
Det är intressant att jämför med Kendrick Lamar. Lamar har ungefär samma position i dag som Jay-Z hade när han släppte albumet ”The blueprint” år 2001.
Båda två baserar stora delar av sina senaste album på gamla soulsamplingar.
”4:44” är en odyssé över classic soul.
Bakom Jay-Z klipper No I.D. till partier från ”Love’s in need of love today” av Stevie Wonder, Donny Hathaways ”Someday we’ll all be free”, Nina Simones ”Baltimore” och Kool And The Gangs ”Kool’s back again”.
Båda två baserar också tydligt texterna på historier från sina egna liv.
”4:44” innehåller många kommentarer till otrohetsanklagelserna som Beyoncé spikade upp offentligt på ”Lemonade”. Som i titelspåret, den central bekännelsen som resten av skivan utgår i från:
”What good is a ménage à trois when you have a soulmate?/You risked that for Blue?”
Jay-Z vaknade upp klockan 4:44 på morgonen när han skrev den, därav titeln.
Låten och skivan är hans sätt att be om ursäkt till sin familj och fru.
Men där Kendrick Lamar låter ultramodern och hungrig är Jay-Z den reflekterande patriarken. Den förra är framtiden, den andra var det.
Rim om otrohet, knakande äktenskap, tankar om ens egen dödlighet och ens eftermäle?
På sätt och vis kan ”4:44” betraktas som Shawn Carters första countryalbum.
BÄSTA SPÅR: ”4:44” och ”The story of O.J.”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

”4:44” finns ännu bara exklusivt på Tidal.