Veronica Maggio och hennes stora, hängivna publik ordnar fin greatest hits-stämning i den småkyliga kvällen.
Men det är också det hela.

Artister lever väldigt mycket på att turnera i dag och när strömmad musik nästan går att betrakta som kranvatten får konserter ett större värde. Där en ny skiva förr närmast var en förutsättning för att kunna åka på längre turné har en artist på Veronica Maggios nivå tillräckligt med publik för att rulla ut en andra sommar på samma album som i fjol.
Eller, well, showen som hon sjösätter på Gröna Lund i kväll känns mer som ett greatest hits-set, där låtar från de tre senaste albumen får ungefär lika mycket plats.
Och möjligen ser Maggio den här sommaren som ett slags bokslut, för i samma stund som hon lämnar scenen nås vi av nyheten att turnén kommer att avslutas med fem specialkonserter på Mosebacke i Stockholm i augusti, där hon ska spela samtliga album i sin helhet, ett per kväll, och även bjuda på några överraskningar.
Det lär bli succé, i alla fall av kvällens respons att döma. Grönan är utsålt, tusentals unga tjejer sjunger med i varje ord i väldigt många av låtarna. Maggios observationslyrik hittar verkligen rakt in i sin publiks liv.
Trots småkalla vindar böljar folkhavet direkt från start i ”Välkommen in”. I lugnare nummer som ”Pang pang” vajar oräkneliga lyfta armar i takt.
Maggio, iklädd en vit kortkortdress och röda platåboots som leder tankarna mot Abbas 70-tal, och hennes rödklädda band sätter förvisso lite mer powerpopattack bakom somliga av de snabbare numren än vi är vana vid men kan nästan bara rulla fram på bränslet från publikresponsen.
Det är kul. Inte minst när gamla ”Sju sorger” plockas fram för första gången på länge (”varenda cell i min kropp är utbytt sen den skrevs”) eller när jublet når rent extatiska nivåer i ”Jag kommer”.
Samtidigt: vi befinner oss på ett nöjesfält och som så ofta studsar en del av laddningen och fokuset bort bland karuseller och lyckohjul.
Särskilt som det inte finns något nytt kapitel i showen. Det här är en gedigen samling Veronica Maggio-låtar som vi har hört förut.
Sannerligen inte det sämsta, men för att lyfta den här kvällen till verkligt minnesvärda nivåer hade det nog behövts några överraskningar.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!