POP Det har gått tre år sedan Lorentz moderna klassiker ”Kärlekslåtar”. Det känns som alldeles nyss och väldigt längesedan. Alldeles nyss för att musiken låter lika relevant i dag. Längesedan för att de flesta andra artister skulle ha känt sig tvingade att följa upp ett sådant momentum snabbare.
Men Lorentz är inte andra artister. Som en åskknall en juninatt kom ”Lycka till”, tillsammans med tunnelbanereklam och trailer signerad regissören Ty Olson. Lorentz släpper album med samma självförtroende som sina amerikanska kollegor eftersom han är det närmaste en Drake eller Future vi kommer i Sverige.
Så vad är det som gör Lorentz till Sveriges bästa rock’n’roll star? (Han sjunger själv ordet i ”Glad för mig” och låter mer än någonsin som en sådan).
• Idérikedomen. Titta bara på låttitlarna, en utmärkt genväg in i en artists tankevärld: ”Schnip schnip”, ”James Dean” och ”I’ve got the spirit but lose the feeling”. Eller raden ”Är det här cheap eller är det deep? Är det här bestämt eller är det typ?”. I sättet som Lorentz blandar svenska, engelska och slang på har han skapat sitt eget språk.
• Melodikänslan. Genom mumlande läppar har Lorentz raderat gränsen mellan rap och sång. Melodierna sträcker sig från självklara refränger (”Schnip schnip”) till fallande falsetter (”Holiday”).
• Detaljerna. I texterna, melodierna och produktionerna, signerade Vittorio ”Vito” Grasso, som nu har fått sällskap av Hampus ”Vinter” Bergh och Mats Norman. Beatsen är både en cementering och en vidareutveckling av ”Kärlekslåtar”. De största överraskningarna är myspunkiga ”James Dean”, popgitarrerna i ”Glad för mig” och den avslutande balladen ”Ingen som du”, som känns som en brygga till någonting ännu mer utmanande.
• Ärligheten. Man kan bara inbilla sig både det rus och den prestationsångest som kunde följa i kölvattnet av ett album som ”Kärlekslåtar”. Lorentz låter mest av allt som om han njuter. Men under albumets sista del fångas det oundvikliga fallet. I ”Demons” sjunger ”Yamamoto” om att han varit i the dungeon. Och i den hjärtsnörpande ”När allt det här är över” kraschar han ett förmodat ex bröllop och står på dansgolvet och sjunger ”Nothing compares to you”.
• Det medvetet självmytologiserande, men aldrig utan glimtar av humor.
• Förmågan att fylla sin musik med magi. För i slutändan handlar ju allt om det. Att få oss att känna någonting. Höja oss några decimeter över marken. Trösta när hjärtat kniper.
Ta med ”Lycka till” ut i sommaren nu. Ljusa nätter, mörka dagar.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!