ROCK Ett klassiskt koncept för att skapa spänning är att låta texten tala ett språk och musiken ett annat. Inte sällan känns lyrik om olycka och hjärtesorg mer när melodin spritter av ljus och rytmerna dansar fram.
Arcade Fire, med sin konstnärsapproach till pop, är förstås väl bevandrade i den dynamiken. När de slog igenom med sin yvigt celebrerande indierock för 13 år sedan hette debutalbumet ”Funeral”. På femte albumet låter de texter om existentiell ångest och självmord ramas in av glättiga analogsynthmelodier och discorock med tydlig doft av tidigt 80-tal och new wave.
Med produktionshjälp av Thomas Bangalter från Daft Punk och Pulp-basisten Steve Mackey var den sortens sound kanske inte alldeles oväntat. Men de fyra singlar som föregått ”Everything now” har kanske inte skickat glasklara signaler om vad Montreal-bandet försökt göra den här gången. Det gör inte albumet heller, även om låtarna fungerar bättre som delar av en helhet.
Soundmässigt är det här en lättare skiva än den mastiga, spretiga dubbeln ”Reflektor”. Men även om Arcade Fire fortsätter att låta väldigt mycket Arcade Fire – de febriga kontrasterna mellan ekande gitarrer, karibiska rytmer och udda slagverk samt inte minst Win Butlers klassiska rockröst mot frun Régine Chassagnes Kate Bush-ljusa stämma identifierar dem alltjämt blixtsnabbt – lyckas albumet inte ta över tillvaron på det sätt som vi vant oss vid från skivor som ”Neon bible” och ”The suburbs”.
Precis som på ”Reflektor” kastar sig Arcade Fire vilt mellan stilarna, med ren ABBA-känsla i titellåten över synthskruvad reggae i ”Peter Pan” till något slags skev soulrock i balladen ”We don’t deserve love”. Starkt alltihop.
Men där det ofta blivit intressant när Win Butler blandat in nästan märkligt emodirekta texter i ett i övrigt ganska kryptiskt uttryck svänger den här skivans rakaste moment, kärleksförklaringen ”Chemistry”, bara på ett plan och låter i sammanhanget lite platt.
Idén att göra korta ”Infinite content” i en punk- och en countrypopversion tillför heller inte mycket.
Möjligen har de här låtarna potential att växa live, kanske är det främst i det syftet de numera väldigt arenaetablerade Arcade Fire har skrivit dem.
Som album betraktat är emellertid ”Everything now” bandets minst engagerande verk hittills.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!