ROCK The Only Ones gjorde tre hyllade skivor i skarven mellan 70- och 80-tal men blev aldrig mer än ett kultband som influerade otaliga andra, från R.E.M. och Replacements till Reeperbahn.
Det går att förstå att någon som Olle Ljungström såg en själsfrände i den Lou Reed-luttrat snäsige sångaren Peter Perrett, vars låtar gärna hette ”No solution” eller ”Why don’t you kill yourself”. Något av det första Ljungström spelade in i eget namn var en utmärkt cover på The Only Ones stora paradnummer ”Another girl, another planet”.
Men drogerna knäckte Perrett. Jag såg ett återbildat The Only Ones i Hultsfred 2008 och även om den bleksmale sångarens uppenbarelse alltjämt drog blickarna till sig fanns det ganska lite kvar av bandets en gång så febriga new wave-energi.
Således hade jag inte riktigt räknat med att Perrett nio år senare, fyllda 65, skulle kunna leverera en skiva som ”How the west was won”.
Perrett pratsjunger karakteristiskt, lika självbiografiskt som självrannsakande. Kompad av bland andra sönerna Jamie och Peter Jr (även i Babyshambles) får han till en något mognare tiotalsversion av det unika soundet byggt på romantiska popmelodier och gitarrnervigt mörker.
Det är oväntat överväldigande lyssning, och sannolikt ett av årets album.
BÄSTA SPÅR: ”An epic story”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!