NORRKÖPING. Det sägs att The Chainsmokers slutgiltigt dödat poprefrängen.
Så frågan är: kan de också döda livekonserten?

I röken och konfettin efter Alesso går New York-duon på scenen en timme efter midnatt. Det känns helt klart som deras tid på dygnet. Någonting med deras aura säger mig att det är ungefär den här tiden på dygnet som de stiger upp.
Speciellt med The Chainsmokers i en edm-kontext är att ena halvan Andrew Taggart faktisk greppar micken och sjunger själv. Han gör det hellre än bra. Andra halvan Alex Pall rockar konsekvent dj-båset.
The Chainsmokers debutalbum ”Memories… do not open” är – med deras dokumenterat douchiga image i åtanke – en förvånansvärt spröd sak. Men på scen väljer duon sina rejvigaste remixer. Inget partytrick är billigt nog denna fredagskväll. Duon låter till exempel en adrenalinstinn version av Daft Punks ”One more time” gå över i Kiss ”Rock and roll all nite”. Och ja, vi får även ”We will rock you”, kryddad med en ”Let’s see how high you motherfuckers can jump!”.
När vi ser tillbaka på tiotalets popmusik om 30 år kommer The Chainsmokers agera typexempel. Men sina bara bringor, ettriga syntar och ironiska shoutouts som ”Ladies and gentlemen if you hate this stupid fucking song put your middle finger up in the air right now” känns de nästan som en karikatyr av samtiden. Ett Spinal Tap för edm-eran.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!
LÄS MER OM BRÅVALLA HÄR!