Med fem sekunder kvar av sommaren sjunger 5 Seconds Of Summer och deras fans tillsammans dess sista symfoni.

Australienska 5 Seconds Of Summer slog igenom med Youtube-covers på Justin Bieber, Chris Brown och Wheatus. De har släppt två album och även supportat One Direction, vilket är fullkomligt logiskt. Luke, Calum, Ashton och Michael må ha väldigt tajta byxor, spetsiga boots och Marshall-fondvägg, men egentligen är de ju bara ett vanligt pojkband förklätt till ett brådmoget litet Spinal Tap. När kvartetten spelade i Globen förra sommaren skapade de typisk pojkbandshysteri.
Gröna Lund är den perfekta platsen för 5 Seconds Of Summer. Den 17-gradiga skolstartsluften doftar popcorn och några av de 5 000 i publiken har tältat utanför tivolit. Funkrockiga konsertöppnaren – ”Ghostbusters”-soundtracket ”Girls talk boys” – är ganska obegriplig musik. Det är också den enda låten som på något sätt sticker ut. Därefter avlöser hejaklacksrefrängerna i bakvänd keps varandra. ”O-o-o-o-o-o-o-o-oh!”. Det är lätt att förstå bandets attraktionskraft. Melodierna går att sjunga med i när man hört dem en halv gång och är perfekta att vaja armarna i luften till. Texterna värker av frustrerad, lycklig och olycklig tonårskärlek omvartannat, även om elevkalendersprosan blir plågsamt infantil emellanåt. I hitten ”She looks so perfect” är bandets American Apparel-punk så dum att den slår över i någon slags popgenialialitet.
Men framför allt är det i mötet mellan band och publik som man – som icke die hard-fan – finner charmen med en 5SOS-konsert. Precis som sångaren Luke Hemmings påpekar; det är svårt att separera vrålen från karusellerna och skriken från publiken.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!