Veckans spellista: Tio ovanliga guldkorn Metallica gärna får spela i helgen
avVi kan kalla lördagens händelse i Köpenhamn för den stora kompensationen.
Ersättningen för att Metallica i februari var tvungna att ställa in en av sina premiärspelningar i den danska huvudstaden på grund av sjukdom, och se en annan förvandlad till en föreställning långt under deras vanliga liveklass.
Nu är det dags för revansch. Vilket lär innebära femtielfte varvet med fokus på ”Enter sandman”, ”One”, ”Master of puppets” och ”Nothing else matters”. Naturligtvis inget fel på det i sig. Utmärkta låtar är bra, och sådant som publiken kräver.
Men skulle lusten finnas att gräva djupare i kistan finns det mycket mer sällsynt godis att hitta där. Som de här tio låtarna.
”PRINCE CHARMING”
(”Reload”, 1997)
Fram till dags dato totalt ospelad i en livesituation, vilket är väldigt märkligt. Speciellt då den här läckra ”The four horsemen”-passningen hör till de verkliga höjdpunkterna på ”Reload”. På alla sätt tusen gånger fräschare och mer spännande än obligatorieinslagen ”Fuel” och ”The memory remains”.
”TO LIVE IS TO DIE”
(”…And justice for all”, 1988)
En äkta raritet när det kommer till gruppens progressiva, inte helt arenavältande, instrumentalstycken. Faktiskt så sällsynt att den bara har framförts i sin helhet en gång, under ensemblens 30-årsfirande i San Francisco i december 2011. Som det brukar heta: Gör om, gör rätt!
”TRAPPED UNDER ICE”
(”Ride the lightning”, 1984)
Rappt spelad och tempostirrig lavett från andra albumet – ursprungligen byggd på en demo kallad ”Impaler” som Kirk Hammett gjorde till sitt tidigare band Exodus. En påminnelse om hur thrash metal lät i genrens själva avstamp. Bonuskuriosa: Nämnda originallåt släpptes sedermera på albumet ”Tempo of the damned” (2004) i en omarbetad version.
”HELPLESS”
(”The $5.98 EP – Garage days re-revisited”, 1987)
James Hetfields och Lars Ulrichs kärlek till Diamond Head är väl dokumenterad och brukar ofta visa sig via de frekventa återkomsterna för ”Am I evil?” i repertoaren. Desto mer sällsynt är detta ep-spår, även om det mellan varven faktiskt dyker upp på låtlistorna. Som exempelvis i Globen för åtta och ett halvt år sen.
”MERCYFUL FATE”
(”Garage inc.”, 1998)
Med tanke på konsertplatsen i dronningens by torde det vara lämpligt att damma av det här medleyt, bestående av fem stavar äktdansk dynamit. Gärna med King Diamond på gästsång – vilket har hänt vid en rad tillfällen.
”WHEN A BLIND MAN CRIES”
(”Re-machined: A tribute to Deep Purples ’Machine head’”, 2012)
Vanligtvis brukar Bob Segers ”Turn the page” ventileras när det önskas coverballad. Läge att tänka om nu, och i stället ge detta hyllningsspår den plats i rampljuset det förtjänar.
”CURE”
(”Load”, 1996)
Även här har vi en låt som fortfarande väntar på sin livepremiär. Att medlemmarna i Metallica är stora Glenn Danzig-anhängare är ingen hemlighet, men kärleken till Evil Elvis har knappast visats tydligare i deras egna kompositioner än just här.
”DYERS EVE”
(”…And justice for all”, 1988)
Med förnuftig korrekthet i kaggarna kan det här stycket bli hur stort som helst. Så se till att vässa vaderna, Lars – och plocka fram en låt jag trots ett tjogtal försök bara har lyckats få höra en gång i livs levande form.
”THE GOD THAT FAILED”
(”Metallica”, 1991)
Det vore en uppfylld önskedröm att höra Rob Trujillo ta sig an Jason Newsteds mäktiga basintro på denna sedan 2012 nonchalerade goding från den svarta plattan. Dramaturgiskt tar låten sats i Hetfields mammas död; som djupt troende kristen vägrade hon medicinsk behandling mot sin cancer.
”LEPER MESSIAH”
(”Master of puppets”, 1986)
Förvisso är det svårt att kalla en endaste ton från gruppens monumentala tredje album för obskyr, men sanning är att låt nummer två på b-sidan hör till dem som har framförts minst antal gånger på scen med sina 110 spelningar sedan mitten av 80-talet. Nästan lika skrämmande som det faktum att textens kärna, om att utan ifrågasättande följa religiösa så kallade ledare, känns lika aktuell nu som då.