Det är så här gruppen knyter ihop påsen runt de senaste succéåren.
Genom att lägga i överväxeln. Bjuda på mycket och mer därtill.
Då kan det ju inte bli annat än gastkramande bra.
På många sätt är det här en helt annan organism än den som stängde nöjesparken för nästan exakt tre år sen. Inte nog med att Ghost efter releasen av ”Meliora” 2015 har tagit ännu ett par kliv uppåt på karriärstegen – de har dessutom dragits in i ett infekterat pengabråk samtidigt som frontmannen Tobias Forge har låtit masken falla i och med sitt uppskattade sommarprat i mitten av augusti.
Därför handlar helgens två Sverigespelningar mer om att knyta ihop påsen än om att ge någon ledtråd om vad som väntar härnäst. En framtida karriär där bandledaren ska hantera en tillvaro där anonymitetsmystiken är bruten, även i allmänhetens ögon.
Min teori: det kommer att gå alldeles utmärkt.
För det här är så mycket mer än ett gimmickband. Knappast någon kringkuskande tivoliakt befriad från djup och substans bortom hotfulla masker och några svarta galoscher.
För det som skulle kunna ha varit en vänligtsinnat pliktskyldig repris av valborgsmässan på Hovet i Stockholm tidigare i år blir i stället en avsevärt starkare föreställning. Inte nog med att det känns som att de nyvärvade musikerna är tryggare i sina roller än vid senaste huvudstadsbesöket, det märks tydligt att sextetten har lagt i överväxeln lagom till avrundningen på en 28 månader lång turnécykel. Den har laddat upp med dundrande bomber, gnistregn, konfettikanoner och helvetesheta eldkvastar. Grävt upp ”Elizabeth” ur minnets arkiv och låter slutligen ”Deus in absentia” – det starkaste spåret på tidigare nämnda ”Meliora” – få sin grymt efterlängtade världspremiär.
Så nog finns det en framtid även bortom den rämnade fasaden.
Och det ska bli ytterst spännande att se exakt hur den ser ut.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!