POP Sommaren 1991 hade vi fukt i huset och tvingades flytta in i en nerlagd gammal butik i grannbyn. Samma år släppte Roxette sitt album ”Joyride”. Den kulörta lyckoruspopen i cd-freestylen dränkte oroliga diskussioner från köket om kvällarna i den främmande sängen. Konfirmationsläger på Öland, sommaren 1995. Gyllene Tider återförenades och släppte samlingen ”Halmstads pärlor”. Ett himlasänt soundtrack till den första, famlande förälskelsen.
Med tre ackord var Per Gessle en självklar del av min sena barndom och tidiga ungdom. Ingen annan svensk artist har fångat småstaden som honom. Han har döpt en låt till ”Harplinge”. ”Ingen mänska borde ensam va när man kan va ett par i en sommarstad”, sjöng han i ”På promenad genom stan”. Och när jag intervjuade honom efter en succéartad Gyllene Tider-konsert på Stockholms stadion 2004 sa han nöjt ”Det är inte självklart att sparka Stockholm på smalbenen”. En hint av den amplifierade jantelag som så många inflyttade storstadsbor förgäves spenderar ett liv med att bli kvitt, men som aldrig går ur, kanske inte ens med 80 miljoner sålda album och middagar med Bruce Springsteen. Men med den följer också en ödmjukhet och icke-attityd, en kvalitet som jag – frånsett den uppenbara popgenialiteten – alltid tyckt mig höra och skattat högt i Gessles musik.
Just den ödmjukheten är mer närvarande än någonsin på ”En vacker dag”, den andra delen i Gessles Nashville-inspelade lilla albumsvit. Men musiken doftar alltjämt av ljungen från sydsvensk västkust. Per Gessle barfotavandrar vidare längs en nyponkantad stig i fortspåren på hjälten John Holm, som han också gör den fina duetten ”Det är vi tillsammans” med.
De åtta spåren är ett tjusigt destillat av Per Gessle. Organiska countrypop-produktioner, allmän sommarkänsla och melodier så självklara att de kunde vara inspelade av The Monkees.
Gessle räds inte banaliteter. Sol på tapeten. Sängen är bäddad. Torktumlarn tömd. Men så är ju livet ofta ganska banalt. Att våga släppa in vardagen i sin musik är modigt. Just därför blir den så rörande. Liksom när Gessle sjunger om vårt allmänmänskliga behov av tillsammansskap som ålder och förluster får oss att inse vikten av och uppskatta lite mer för varje, ny september.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!