ROCK Mitten av 70-talet var en synnerligen aktiv period för Neil Young. Vid sidan om klassiker som ”On the beach” och ”Zuma” gjorde han också flera album som aldrig kom ut.
Även om låtarna ofta hamnade på andra skivor, i en eller annan version, växte myterna runt album som ”Homegrown” och ”Chrome dreams”, som fortfarande inte finns officiellt utgivna (vilket givetvis inte hindrade Young från att 2007 släppa uppföljaren ”Chrome dreams II”).
Det verkar som att de slutligen är på väg, i den nya online-version av Youngs ambitiösa ”Archives”-projekt som lär sjösättas inom kort.
Men redan nu släpps ”Hitchhiker”. Inspelad under en enda fnissigt laddad natt – ”pausing only for weed, beer, or coke” – den 11 augusti 1976 i Indigo Studios i Malibu. Young, producenten David Briggs, en akustisk gitarr, ett munspel, ett piano och de allra första nakna tagningarna av blivande klassiker som ”Pocahontas”, ”Powderfinger” och ”Human highway”. Den självbiografiska titellåten om karriär och drogvanor kom i en väldigt elektrisk version på ”Le noise” men berör betydligt mer här.
Att balladen ”Hawaii” och den mäktiga ”Give me strength” aldrig har letat sig ut på skiva under de 41 år som gått säger en hel del om Youngs hisnande kreativa nivå vid den här tiden.
Skivbolaget tyckte att ”Hitchhiker”-inspelningarna lät som ofärdiga demos och med nyktrare öron menade artisten själv han att det hördes hur hög han var. Så det blev inget album, då.
En värld av fans kan vara tacksamma för att Young slutligen ändrade sig. Den här inspirationsexplosionen är en ren fröjd att ta del av.
BÄSTA SPÅR: ”Ride my llama”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!