KÖPENHAMN. Det krävdes en revansch.
Och revansch det blev.
Med en nyrenoverat lekfull repertoar visar Metallica styrka, glädje – och mod.
Ni kanske minns hur det var i februari. Att en väldigt ickesugen James Hetfield kämpade sig igenom två timmar i den danska huvudstaden, den första spelningen i Europa efter släppet av senaste skivan ”Hardwired… to self-destruct”, och sedermera blev så sjuk att gruppens andra spelning i Royal Arena ställdes in.
Det här är kompensationen. En slags smygpremiär för den turné som först i maj når Sverige, med två spelningar i Globen. Hastigt och lustigt inkastad före det egentliga startskottet i Amsterdam på måndag.
Men om det här är den sida Metallica önskar lansera sig med under de kommande månaderna så är det ett väldigt spännande band som möter huvudstadspubliken strax efter valborg. En kvartett som skyfflar in en vanligtvis repertoarsen ”Seek & destroy” redan som tredje nummer, som plockar fram arkivmaterial likt ”Through the never” och Budgie-covern ”Breadfan” likt fullkomligt naturliga låtar jämte exempelvis en eldfängd ”Fuel” eller ”Death magnetic”-bidraget ”The day that never comes”.
Det visar på råg i ryggen och självförtroende. Som gör att ”Now that we’re dead” förlängs med ett nytt slagsverksparti, då samtliga medlemmar ser ut att banka på något som liknar gamla gasspisar, som gör att Rob Trujillo får gjuta nytt liv i Cliff Burtons 34 år gamla bassolo ”Anesthesia (Pulling teeth)”, eller genom en scenproduktion som bjuder på såväl fyrverkerier (”Enter sandman”) som eldar (”Fuel” och naturligtvis ”Fight fire with fire”) som tjusiga lysdioder i ”Moth into flame”.
Det är snyggt, naturligtvis. Lika mycket som det drag att låta ett tjogtal kuber agera bildskärmar som sänks upp och ner under spelningen över en scen som ännu en gång står mitt i arenan.
Men den största upphämtningen står Hetfield för. Den frontman som för åtta månader sedan stod på samma ställe och mest längtade efter täcke och kudde är så stursk som en kan önska sig. En fantastisk metalfrontman, som sällan vacklar, och som aldrig faller.
Så, ja. Här kom revanschen, för att parafrasera en låt från senaste skivan.
För ett Metallica som fortfarande vågar och törs.
Det ska bli ytterst spännande att se hur det faller ut i Globen i vår.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!