POP Lik en välkammad tonårsmodell i en brittisk modetidning kom han, 2013. I rävfärgad Charles Dickens-frisyr och transparent solfattig hy landade han i rakt nedstigande led från Arctic Monkeys, Tom Vek och Jamie T, men var ändå sin egen. Genrelös fast självklar i sitt uttryck.
Den 23-årige britten Archy Marshall är en lysande jazzgitarrist som pratar om sin kärlek till Chet Baker i intervjuer. Men han är lika förtjust i hiphop och producerar beats till bland andra Earl Sweatshirt under sitt alias Edgar the Beatmaker. Han gjorde även mytomspunnen musik till Frank Oceans ”Blonde” som världen aldrig fick höra. För två år sedan släppte han ”A new place to drown” under sitt födelsenamn, men det här är andra albumet som mer kända King Krule.
Krule har lika mycket gemensamt med ovan nämnda amerikanska kolleger som sina brittiska. På nitton låtar långa ”The OOZ” hörs Earl Sweatshirts nihilistiska mörker. Och precis som Frank Ocean kunde inte King Krule bry sig mindre om vad någon annan än han själv tycker om hans musik.
I King Krules värld möts suggestiva triphopbeats, frijazziga saxofoner och punk för puben på ett lika självklart sätt som saker möts i London när London är som bäst. För det är ändå någonting omisskännligt brittiskt över Marshalls musik. Den verkar utspela sig i en nedlagd tunnelbanestation, en tunnelbanestation som bara King Krule själv har nycklarna till. En snål höstvind når ner genom tunnlarna, en kråka lyfter från en gammal viktoriansk lampa och en ung man i röd kalufs fäller upp tweedkragen och sveper runt hörnet.
BÄSTA SPÅR: ”Lonely blue”, ”The cadet leaps”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!