Startsida / Inlägg

Overkligt vacker fantasi från Frank Ocean

av Per Magnusson
Killar gråter faktiskt. Foto: All Over Press.

Frank-Ocean-Blond-compressedRateFrank Ocean
Blonde
Def Jam/Universal

R’N’B När jag gifte mig på en strand förra sommaren, för exakt ett år sedan i dag, sjöng några av våra vänner Frank Oceans ”Thinkin bout you”. Precis efteråt seglade en havsörn över oss. Allt känns fortfarande som en dröm.
Jag skulle ljuga om jag sa att färgen på min kaffebryggare inte har något med förra albumet ”Channel orange” att göra. Och killar gråter, för jag grät som ett barn när jag såg Frank Ocean på Bråvalla sommaren 2013.
Om jag får vara frank: jag visste innan jag hörde ”Blonde” att jag skulle älska den. Särskilt eftersom det har tagit så lång tid. Varje gång internet skämtat om Franks ”oförmåga att leverera” har jag gjort en tyst liten våg. Jag ville få längta efter någonting – på riktigt.
Att släppa ett album 2016 är en konstform i sig. Där Kanye West hyrde Madison Square Garden hade Frank Ocean mer subtil elegans. I konstprojektet ”Endless” byggde han en trappa till tonerna av ett album som hade räckt för mig. En kryptisk lektion i att respektera kreativ space och en symbol för skapandeprocessen. Det faktiska albumet kommer dessutom ihop med det 360 sidor krispiga magasinet ”Boys don’t cry”.
Jag nyper mig i armen när ”Blonde” börjar i ett surrealistiskt gränsland mellan Pulps ”This is hardcore” och den fiktive författaren JT LeRoys två första romaner.
”We gon’ see the future first”, sjunger Frank, som en programförklaring.
För ingen förenar framtidsmusik med hjärta som Frank Ocean. På ”Blonde” kör han om sina konkurrenter i en vit Ferrari. Inte ens om han kisar ser han skymten av dem i backspegeln. Han sjunger bara gudasänt och växlar mellan baryton, tenor och rap som augustisolen leker med vår sista längtan efter sommar. Ibland spricker han upp i en falsett från Princes ”When you were mine”. Färden fortsätter mot en molnfri himmel och Beyoncé sitter och körar i ett träd. Franks mamma ringer. Flera gånger måste jag bara skratta rakt ut för att det är så bra, innan albumet ebbar ut i fyra episka ballader och en röstinspelning med Franks lillebror.
Den London-boende 28-åringen från New Orleans har ett berättarflöde lika fritt som Bob Dylan på ”The freewheelin’ Bob Dylan”. Historierna – om kärlek, bilar, gräs, pojkar, flickor, barndom och uppväxt – är överordnade musiken, som bara får följa med bäst den kan. Frank Ocean och hans huvudsaklige producent Malay har skalat ner och skalat ner till bara låtarnas själva aorta finns kvar: ibland bara en ledsen Wurlitzer och bruset från Iphonens röstmemo. De flesta spåren saknar till min förtjusning trummor och gitarrer är överallt på albumet.
”Blonde” är med sin perfekta dramaturgi den personliga fortsättningen på ”Channel orange”. Trots att en lång lista artister krediteras – David Bowie, James Blake, Yung Lean, för att nämna några, och att rader från Elliott Smith och The Beatles dyker upp mot slutet – är ”Blonde” främst en biljett till Frank Oceans fantasi. Det är en overkligt vacker plats att vara på, någonstans mellan dröm och verklighet, som att känna sanden mot bara fötter och värmen från en hand man hoppas få hålla för alltid.

BÄSTA SPÅR: ”White Ferrari”. Låten var mytomspunnen redan innan den släpptes. Frank Ocean lånar refrängen från The Beatles ”Here, there, and everywhere” lika naturligt som han gjorde ”Hotel California” till sin egen på mixtapen ”Nostalgia, ultra”.

VISSTE DU ATT… det ryktas om att ”Blonde” finns i två versioner. Låtlistan i magasinet ”Boys don’t cry” skiljer sig från den digitala utgåvan. Det är också fortfarande oklart om albumet heter ”Blonde”, som på iTunes, eller ”Blond”, som på omslaget.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: The Beatles ”Revolver” och The Beach Boys ”Pet sounds”. Planen med ”Blonde” var från början ett konceptalbum inspirerat av Beatles och Beach Boys. Frank Ocean är en artist lika fri i sitt uttryck.

”Blonde” finns exklusivt på Apple Music nu.

Uppdatering 160909: nu finns ”Blonde” även på Spotify.

LÄS RECENSIONEN AV FRANK OCEANS ”ENDLESS”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB