Thåström – en brutal motljusorkan
av
Thåström
Turnépremiär: Lisebergshallen, Göteborg. Publik: 3000 (utsålt). Längd: 103 minuter. Bäst: ”Jag är en idiot”, ”Kom med mig” och ”Centralmassivet”. Sämst: Att precis allt inte är lika laddat som höjdpunkterna blir i sammanhanget en blygsam invändning. Fråga: Hur bra kan den här turnén bli, hur mycket mer kommer inte setet att växa?
GÖTEBORG. Ibland tappar man orden.
Det här var…
Det här var omskakande och brutalt.
Att prata om nytändning i Thåströms fall känns missvisande.
Han har egentligen inte haft några rejäla svackor, åtminstone inte jämfört med andra artister ur hans generation.
Men det finns mörk och djup energi i konserten som i alla fall jag inte har sett och upplevt på flera år.
Thåström skulle lugnt ha kunnat luta sig mot gamla signaturmelodier och tonårshits. Han har hur många extranummer som helst.
Men det skulle vara att ge upp. Då skulle han vara en annan artist och person. Han verkar jagad och livrädd för att slappna av och bli bekväm.
Hälften av konsertens 18 låtar är därför från de två senaste albumen. Och det finns ingen anledning att klaga, tvärtom.
Som bäst låter det som att Thåström har lämnat ett grått EU bakom sig och rest runt i den amerikanska Södern i stället. Kollat upp källare och lokaler där rock, hiphop och gospel fortfarande korsbefruktar varandra och uppfinns på nytt.
Flera gånger tänker jag på Algiers och Atlanta-bandets postapokalyptiska och politiska industrisoul. Eller på Anthony Hamiltons ”Freedom” från soundtracket till Quentin Tarantinos ”Django unchained”.
De moderna sydstatsinfluenserna är väldigt tydliga i en bländande version av balladen ”Kom med mig” som i kväll verkar resa sig upp ur Mississippi-flodens vatten. Men de finns också i diaboliska ”Bluesen i Malmö”, ”Old Point Bar” och ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce”.
”Pimme” går runt i cirklar. Fingrarna dallrar som om han har fått elchocker. I flera låtar laddar han länge innan han, på ett mycket karakteristiskt vis, lutar sig över mikrofonstativet och får vartenda ord och stavelse att brinna.
Bandet bör också nämnas. Det finns en anledning att allihop står med sina efternamn på turnéaffischerna. Ibland slår de sönder musiken, ibland bygger de upp motljusorkaner, ibland mullrar de i bakgrunden. Hela tiden med en inspiration, vilja och koncentrerad kraft som överträffar musikens volym.
Thåström släppte sin första skiva med Ebba Grön 1979. Och han har gjort ett av sina bästa album, ”Centralmassivet”, och just påbörjat en av sina starkaste turnéer 2017.
Han har satt en nästan omöjlig standard för andra att följa, långt från alla kommersiella spelregler. Ingen annan svensk rockartist har i 38 år haft en lika hög verkshöjd. Och han är tack och lov inte färdig ännu.
Det är bortom imponerande. Det är, i ordets allra finaste och ursprungliga betydelse, unikt.
LÅTLISTA 1. Bluesen i Malmö 2. Beväpna dig med vingar 3. Jag är en idiot 4. Gräsfläckar 5. Låt det goda 6. Kort biografi med litet testamente 7. Körkarlen 8. Fan fan fan 9. Det enda du behöver 10. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce 11. Old Point Bar 12. En vacker död stad 13. Karaokebaren 14. Stjärna som är din EXTRANUMMER 15. Centralmassivet 16. St Ana katedral 17. Alla vill till himlen EXTRANUMMER II 18. Aldrig av med varandra
Här kan ni se Thåström i höst: Göteborg i kväll, Karlstad 13/10, Örebro 14/10, Stavanger 20/10, Oslo 21/10, Sundsvall 27/10, Luleå 28/10, Eskilstuna 1/11, Norrköping 2/11, Kalmar 3/11, Trollhättan 4/11, Kristianstad 8/11, Köpenhamn 9/11, Malmö 10/11, Linköping 11/11, Jönköping 12/11, Helsingfors 15/11, Uppsala 18/11, Stockholm 19-22/11, Falun 24/11, Västerås 25/11, Stockholm 26-27/11.
