HÅRDROCK När det var som absolut mörkast rörde Jesper Strömblad (ex-In Flames) inte sin gitarr på ett helt år. Han var så djupt försjunken i sitt missbruk att det nästan tog kål på musikpassionen.
Men i nybildade Cyhra ihop med vapendragaren, tillika sångaren Jake E (ex-Amaranthe), verkar virtuosen ha återfunnit spelglädjen.
Och det är just Strömblads otaliga turer med ångest, missbruk och trasiga relationer som har gett inspiration till fullängdsdebuten ”Letters to myself”, där mörkret är omvirat av poprockiga refränger och melodiösa power metal-riff som smeker hörselgångarna.
Med två tidigare In Flames-medlemmar i uppställningen (Strömblad och basisten Peter Iwers) går det inte att förneka det musikaliska släktskapet. Som i introt till ”Letter from myself”, där Strömblads utmärkande melodödsriff för tankarna till In Flames elva år gamla ”Come clarity”. Eller i de återkommande hookarna i inledande ”Karma” som i mångt och mycket flörtar med ”Reroute to remain”-eran.
Men där upphör i stort sett likheterna. Trots att Cyhra är Strömblads och Jake E:s skötebarn har soundet otvivelaktigt färgats av medproducenten Jacob Hansen (Volbeat, Primal Fear med flera) och hans arbete med danska Mercenary.
Bandets förstagiv fullkomligen osar av spår från denna power metal-akt. Inte minst vad gäller sången, som av naturliga skäl också bär på omisskännliga Amaranthe-vibbar. Särskilt i tidigare nämnda ”Letter to myself”” och livliga ”Rescue ride”.
Vilket leder mig till plattans akilleshäl. Vemodet i de nakna och personliga textraderna om Strömblads missbruksdemoner fäster inte alltid i den popglättiga och melodiösa förpackningen.
Men när Jake E väl vågar släppa in svärtan i sin sockersöta stämma uppstår känsloladdad magi. Som i ”Black wings” och då framför allt raderna: ”When there’s no one to blame. And you’re left with shame. Standing alone, left to fight off my demons”.
”Det här är ingen fortsättning på In Flames. Det här är ett helt nytt band”, poängterade Cyhra i olika mediala sammanhang inför släppet. Och visst. ”Letters to myself” är långt ifrån en förlängning av välbekant göteborgsk melodöds utan en gedigen melodisk hårdrocksplatta som klarar sig alldeles utmärkt på egna ben.
BÄSTA SPÅR: ”Dark clarity”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!