POP Då Weezer ända sedan albumdebuten för 23 år sedan ogenerat odlat sin nördsmarta aura förvånar det föga att sångaren Rivers Cuomo använder rockjournalistklyschor för att beskriva sitt Los Angeles-baserade bands elfte album: ”as if the Beach Boys and The Clash fell in love by the ocean and had one hell of an amazing baby”.
Jag ger honom kanske inte riktigt rätt. Här finns Brian Wilson-krispiga melodier och kalifornisk strandkänsla så det räcker och blir över men samtidigt är detta Weezers kanske minst gitarrcrunchiga album hittills.
Cuomo hade egentligen tänkt följa upp fjolårets ”The white album” med det mörkare och svårare ”The black album”. Den idén finns kvar men låtskrivandet drog åt ett annat håll. På ”Pacific daydream” vill Weezer och hitinriktade producenten Butch Walker (Pink, Taylor Swift) åt ett sound som både känns modernt och skivsamlarpoppigt.
Cuomo sjunger lightnostalgiskt om gamla kärlekar och mexikanska elgitarrer, blinkar glatt till The Zombies och noterar nyktert att hans musik i dag befinner sig rätt långt ifrån händelsernas centrum: ”It’s a hip-hop world and we’re the furniture”.
Weezer verkar dock trivas rätt bra i den positionen, och med ”Pacific daydream” har de gjort ännu en sympatisk skiva för fansen.
BÄSTA SPÅR: ”Happy hour”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!