N.E.R.D hittar sitt här och nu
avN.E.R.D
No one ever really dies
Columbia/Sony
HIPHOP I skarven mellan 90- och 00-talet byggde Pharrell Williams och Chad Hugo om hiphop, r’n’b och pop som produktionsduon The Neptunes med hits åt bland andra Justin Timberlake, Britney Spears och Nelly. Samtidigt bildade de sidoprojektet N.E.R.D tillsammans med Shay Haley.
Bandets historiska betydelse är odiskutabel. Frågan är var de passar in 2017, i ett post-”Happy”-landskap? Sedan trion släppte sitt senaste album ”Nothing” 2010 har hiphop officiellt blivit världens största musikgenre och allmän trap-konsensus råder.
Klart är att N.E.R.D slår på stora trumman med sin självbetitlade comeback; bandnamnet är en förkortning av just ”No one ever really dies”. Addera en lång rad a-listade gäster, som också har en central roll på albumet.
Rihanna får inleda med att rappa som jag inte riktigt hört henne rappa förut, på singeln ”Lemon”. Future dyker upp på den politiska ”1000”, en slags punkig tagning på modern hiphop och André 3000 gör ingen besviken i den lekfulla ”Rollinem 7’s”.
Allra bäst är ”Don’t don’t do it!”, gästad av Kendrick Lamar. Låtens intro är skrivet av Frank Ocean. Musiken låter som en glasstrut med funktopping, men med ett skarpt kontrasterande faktum: titeln citerar frun till Keith Scott, offret för polisskjutningen i North Carolina.
N.E.R.D har inte tappat fingertoppskänslan när det gäller att producera lika intrikata som klistriga beats. De väljer att odla sitt arv snarare än att följa trap-strömmen. Det är helt i sin ordning, även om det funkrockiga anslaget i till exempel ”Deep down body thurst” känns daterat.
Och bandåterförening till trots – allra mest är detta Pharrell Williams show, som försökte han understryka för världen att han fortfarande kan mer än att skriva soundtracks till animerade barnfilmer. Han lyckas, trots ett stort frågetecken för den avslutande Ed Sheeran-gästade reggaen ”Lifting you”.
BÄSTA SPÅR: ”Don’t don’t do it!”