Fall Out Boy är bäst när de håller fast vid rötterna
avFall Out Boy
Mania
Island/Universal
POP Fall Out Boy var ikoner inom 00-talets poppunk. De prydde sovrumsväggar och tog över MTV med låtar som ”Sugar, we’re goin down” och ”This ain’t a scene, it’s an arms race”.
Efter en paus gjorde bandet comeback 2013 med ett betydligt poppigare sound. Albumet ”Save rock and roll” togs emot med värme av både fans och kritiker.
På sitt sjunde album fortsätter Chicago-kvartetten att experimentera.
”Det är ingen hemlighet att vi ständigt förändras. Vi har varit ett band i 17 år och den som undrar vad vi håller på med kan inte ha varit särskilt uppmärksam”, sa sångaren Patrick Stump nyligen i en intervju med NME.
Förändringen är tydlig. En av skivans mäktigaste stunder har de skrivit tillsammans med Sia; ”Champion” är en solklar arenalåt med explosiv refräng. Precis som ”Stay frosty royal milk tea” och edm-influerade ”Young and menace”.
”Heaven’s gate” är i sin tur en soulfylld ballad som mot alla odds hittar rätt i bandets händer.
Men ibland låter det så där. ”Hold me tight or don’t” är en vilsen blandning av Jason Derulos ”Swalla” och Shakiras ”Hips don’t lie” där all punk och rock är som bortblåst.
Kvartettens största tillgång, förutom Patrick Stumps skarpa röst, har alltid varit texterna som numera skrivs av basisten Pete Wentz. I ”Wilson (expensive mistakes)” sjunger Stump ”I’ll stop wearing black when they make a darker color”. I ”Young and menace” skryter han om livet: ”I lived so much life I think God is gonna have to kill me twice”.
Efter 17 år är Fall Out Boy fortfarande bäst när de håller fast vid sina starkaste rötter.
BÄSTA SPÅR: ”Heaven’s gate”.