Arkiv för kategori Skivrecension

- Sida 78 av 78

Steenkakan: The La’s

av Håkan Steen

The La’s There she goes – the collection Spectrum/Universal POP Det är lite roligt att reklamen beskriver det här som en ”career spanning collection”. The La’s gjorde nämligen bara ett album, 1990 års ”The La’s”. The La’s – Liverpool-dialekt för ”lads” – bildades 1983 men tog mer konkret form efter… Läs mer

Läs mer

Samtida men utan större djup

av Håkan Steen

James Bay Chaos and the calm Republic/Universal POP Lånar en teori från en kollega på The Guardian: Kritiker är ofta en spretig skara. Var och en vill inget hellre än att profilera sig och inte tycka som de andra men när de kommer samman för att enas om pristagare på… Läs mer

Läs mer

Ljuv och krispig pop

av Per Magnusson

Death Cab For Cutie Kintsugi Atlantic/Warner POP På sitt förra album “Codes and keys” la Death Cab For Cutie pannorna i djupa veck för att skapa popmusikens motsvarighet till Pythagoras sats. Ett intressant experiment, men jag saknade hjärta i musiken. På sitt åttonde album är det som om bandet förstått… Läs mer

Läs mer

En attack mot öronen

av Per Magnusson

The Prodigy The day is my enemy Take Me To The Hospital/Playground RAVEROCK ”Du måste visa ilska när du sjunger, annars kommer låtarna inte funka”, sa Oasis Liam Gallagher någon gång i slutet av 90-talet. Ungefär samtidigt såg jag en annan Liam (Howlett) och hans band The Prodigy på mitt… Läs mer

Läs mer

Det är svårt att bli helt golvad av Floorwish

av Mattias Kling

Nightwish Endless forms most beautiful Nuclear Blast/Sony METAL Toumas Holopainen må här bjuda på sitt mest konceptuellt jordnära verk – baserat på Charles Darwins evolutionslära och med berättarhjälp av kontroversielle Richard Dawkins – men rent musikaliskt befinner sig hans ensemble alltjämt uppe i det blå. På sin första skiva sedan den… Läs mer

Läs mer

Rihanna vässar knogarna, bitch

av Markus Larsson

Rihanna Bitch better have my money Universal R’N’B Vänder mig till alla som behövde andas i en påse efter singeln ”Fourfiveseconds”: Ni kan slänga påsen nu. Sopsortera ordentligt. Blanda inte plast och papper. Alla som också undrade vem den gamla farbrorn var som syntes och spelade akustisk gitarr bakom Rihanna… Läs mer

Läs mer

Skäggig kompromiss

av Markus Larsson

The Staves If I was Warner FOLKPOP Det är väldigt lätt att tycka om brittiska The Staves. Melodierna tar på sig stövlar och promenerar runt i musikaliska landskap där Fairport Convention en gång satt i gröngräset och sjöng. När de är som bäst spökar även fantastiska Sandy Denny i bakgrunden… Läs mer

Läs mer

The Poodles hittar något satans snyggt i detaljerna

av Mattias Kling

The Poodles Devil in the details Gain/Sony HÅRDROCK/AOR ”(What the hell) Baby” är irriterande after ski-funk av det slag Nickelback kan göra och ”Creator and breaker” har en falsettrefräng som skär i öronen. Detta åsidosatt är det här ännu ett exempel på vilken hög kvalitetsnivå The Poodles befinner sig nu, så… Läs mer

Läs mer

Mysigt och febrigt

av Håkan Steen

Van Morrison Duets RCA/Sony SOUL/ROCK ”The Belfast cowboy” spelar in gamla låtar igen, nu som duetter. Nyinspelningar har i regel begränsat värde – alla utom artisten själv tenderar att föredra originalen – men ”Duets” är ett ovanligt lyckat försök. Dels för att Van Morrison väljer låtar känsligt och gärna duckar… Läs mer

Läs mer
Sida 78 av 78