2015 är ett himla spännande musikår, både vad gäller smygsläpp, planerade släpp och kraftmätningar kring streamade låtar. En nördig grej som får mig helt exhalterad kommer inte från giganter som Jay Z, utan från kultduon Sparks och indie-institutionen Franz Ferdinand.

Det anglofila, frankofila, Ingmar Bergman-o-fila popbandet Sparks bildades 1970 i USA, av bröderna Ron och Russel Mael. De spelar fortfarnade, och nu har de slagit sig ihop med ett annat smått hysteriskt rock- och popgäng: Franz Ferdinand från Skottland.

Sparks-nördarna, Franz Ferdinand-popsnörena och jag har varit nervösa över hur det kommer att låta när deras musik krockar. Hysteriskt plus hysteriskt låter ju helt outhärdligt, i teorin.

Men nej. Det verkar faktiskt som att bröderna Mael och deras fan Alex Kapranos med vänner lyckas smälta samman till något riktigt lyssningsbart, med Sparks teaterklingande piano och fraseringar och Franz Ferdinands kaxiga gitarrer och texter.

Den 8 juni släpper supergruppen FFS (Franz Ferdinand + Sparks) sitt självbetitlade album, producerat av John Congleton (David Byrne, Anna Calvi) och i sommar drar de på turné ihop.

Tolv nyskrivna låtar ingår, och Ron Mael beskriver dem självsäkert såhär: ”Du kan inte spåra vad som är Sparks och vad som är Franz Ferdinand. Jag tror att båda banden omedvetet gav upp en liten del av vilka vi är, för att bryta ny mark.”

Första smakprovet är albumets sista spår, ”Piss off”: