GÄVLE. För att bevisa hur ovärdigt bemötandet av hardcoreband som inte heter Raised Fist kan bli på den här festivalen går det väldigt enkelt att dra paralleller till hur det såg ut då Earth Crisis eller Agnostic Front spelade för fyra år sedan:

Längst fram står en rad av uppmärksamt lyssnande och halvdeltagande åskådare. Sen är det ungefär tio meter grusplan – belägrad av fem vilt moshande pojkar och flickor – innan resten av publiken tycks göra sitt bästa för att undvika den vallgraven av småsten som bildas rakt framför Lou Kollers näsa.

Naturligtvis är det jättesynd. För New York-combon är egentligen synonymen för fysisk deltagandemusik. Så självklar att den borde ha en egen Wikipediasida med just den definitionen, snabbfotad, jämfotahoppande och medryckande att den ofta mer liknar ett aerobicspass än en konventionell konsert.

Därför är en Sick Of It All-spelning utan scenstormande publikdeltagande blott en halv upplevelse. En förvisso utmärkt sammanfattning av en snart 30-årig karriär som spänner från ”Injustice system” till ”Get Bronx”. Som trots allt får till en hygglig wall of death när en sådan efterfrågas, och som visar att hängivenhet och passion för det egna uttrycket räcker i tre decennier och mer därtill.

Men, på riktigt. Nästa gång är det dags för en klubbspelning.

Det är ju helst i sådan omgivning som äktnewyorksk hardcore ska upplevas.