2015 rinner snart ut. Och en naturlig följd av ett döende år är att årsbästalistorna haglar. Här i Musikbloggen finns exempelvis en spellista med 99 utvalda 2015-låtar.

Jag skulle också vilja slå ett årssista slag för de gamla beprövade formaten album och EP. Helgjutna verk, där musikerna bjuder in dig till sitt rum, dansgolv, sin skog, hjärna eller världsrymd …

Här är sex gnistor till plattor från 2015, som gör sig extra bra om du lyssnar nonstop från början till slut. Jag kommer fortsätta idissla dem 2016, även om de blir hopplöst fjolårs. Varsågod för mina tips och tack om du vågar följa dem. Gott nytt!

1. Kite – ”VI”

Jag var så rädd innan låtarna från Kites sjätte EP nådde omvärlden. Jag brukar nämligen hävda att det som Nicklas Stenemo och Christian Berg knåpar ihop är något av det bästa vi har i Sverige. Om syntpopduons nya släpp fällde min världsbild? Näpp. Här smälter Bergs kärlek för mörker och oljud samman med Stenemos hitpoppiga blod, bättre än någonsin. Deras Cosmonova-konsert tar jag också med mig som något av det bästa 2015.

2. Shamir – Ratchet

Tidigare Sverige-okända 20-åringen från Las Vegas albumdebuterade med dansant, soulig diskopop och charmproppade hybristexter – framförda av en varm kontratenorstämma. Shamir var ett var mina mest minnesvärda möten i år och det är hans skiva också. Det är spännande, fräscht, moget och benen måste dansa.

3. Nicole Sabouné – ”Miman”

Tidigare ”The Voice”-talangen valde att göra ”det svåra andra albumet” just svårt. Mörkt, dramatiskt, oljudande, dystopiskt, syntigt och självproducerat. Visst ekar det av influenser men det gör ju nästan precis all modern musik. Kliv in i Nicole Sabounés nya rymd och knockas av de mäktiga stämbanden.

4. Jonathan Johansson – ”Lebensraum!”

Obehaglig titel och obehagliga teman, men Jonathan Johanssons röst, poesi och 2015-färska sound är inte ett dugg obehagligt. Ja, det var en komplimang. Dracula-skådisen är så värd applåderna för sin politiska soul/funk/R&pop.

5. Susanne Sundfør – ”Ten love songs”

En av Norges stoltheter sparkade igång året då hon kom ut som färdigbakad arvinge till Abba, Kate Bush och andra som klockrent kombinerat grav hjärtesorg, vemod och bitterhet med det storslaget vackra. Hennes sångröst är löjligt bra och detta femte studioalbum borde bli en modern klassiker. Rys:

6. Anna von Hausswolff – ”The Miraculous”

Temat var ju album som blir extra magiska om du lyssnar hela vägen till sista tonen. Det gäller mycket för Anna von Hausswolffs bläckmörka sagobok, med låttitlar som ”Pomperipossa” (favo). Ibland vet jag inte om det är ett skogsväsen, en orgelpipa eller artisten som sjunger. Wow.