Queen. Ursäkta språket såhär dan före dan, men vilket jävla band. För alltid. Främst när Freddie Mercury stod kvar vid rodret, såklart. Och visst är det något juligt över glamrockarnas bombastiska musik?

Queens ”Thank god it’s Christmas”, som handlar om hur allt ska bli bra och skönt i jul, klamrar sig fast i min jullista år efter år. Lägg genast till i din om du glömt:

Precis efter Queen på listan återkommer en annan glammig smällkaramell – vars titel låter som ett svar på Queens dänga. ”Thank god it’s not Christmas”. Den deppiga texten handlar om att försöka distrahera sig själv från en söndervittrande relation, och hyllar alla dagar som inte tillhör julen. Bakom står den amerikanska hysteripopduon Sparks.

Men vet du vad? Den numera kultstämplade brödraduon Ron och Russell Mael har inte gjort sin pessimistlåt som en reaktion på succé-Queen. Nej, Sparks dänga släpptes faktiskt 1974 – tio år före Queens julsingel.

Queen anses ofta influerade av Sparks och har dessutom varit deras förband. Den 20 december 1972 fick Mercury och kompani värma upp scenen på The Marquee i London, innan affischnamnet klev på. Ett argument jag alltid drar om någon vägrar upptäcka Sparks …

Queen är inte vad de var, av uppenbara skäl. Sparks, däremot, består fortfarande av två Ingmar Bergman-besatta bröder som skriver musik och kuskar runt i samma anda. För ett par veckor sedan släppte Sparks sin nya jullåt ”Christmas without a prayer”, även denna om annat än julgranar, snö och mistel.

I år har Sparks även bildat supergruppen FFS ihop med Franz Ferdinand. Intervju med den konstellationen bjussar jag snart på här i bloggen. Ho ho ho!