MALMÖ. Anna Ternheim åker på turné med sitt bästa album någonsin och en ljusshow som får de melankoliska sångerna att bara kännas ännu mer.
Mäktigt är ordet.

Det var en kväll i Linköping för drygt sex år sedan som jag verkligen blev Anna Ternheim-fan. Helt solo på en dunkel scen med några bleka spotlights som enda dekor fick hon sin musik att komma riktigt nära publiken. Singer-songwriterminimalism av finaste märke.
När hon ger sig ut den här gången har hon med sig höstens lysande album ”For the young”, hennes hittills bästa. Nervigt, dramatiskt och mörkt, och givetvis ypperligt återhållet.
Den atmosfären fångar hon även på scen. Patrik Thorman spelar en stor del av setet på ståbas, Glasvegas-bekanta Jonna Löfgrens trummor är dovt dämpade. Tomas Hallonsten adderar återhållet piano, dragspel och sordinerad trumpet.
Inledande ”Hours” börjar närmast gotiskt, med Charlotte Centervalls gnisslande elgitarr framför en fond av höga, mörka skuggor.
Sedan fortsätter Ternheim att bädda in sina låtar i precis rätt visuellt temperament.
Den bitterljuva ”Walk right in” får en fond av jan johanssonsk granskog.
Obligatoriska Broder Daniel-covern ”Shoreline” (”en låt jag aldrig tröttnar på att spela”) badar i blodrött ljus under grå höghusfasader.
I ”Let it rain”, låten om hennes far och att göra upp med sitt förflutna, får de stora frågorna extra tyngd av en gnistrande stjärnhimmel.
”Summer rain” samlar hela bandet runt en enda mikrofon för lite lägereldsstämning.
Men det blir aldrig soft som i tryggt. Ternheims texter om kärlekens alla faser rymmer så mycket under ytan-dramatik att man som lyssnare sitter på helspänn. Centervalls gitarr kommer in och skär mellan varven och i ”My secret” får vi rena powerrockfinalen.
Det är en lika vacker som känslosam föreställning, stilfullt avrundad av Max Martin-skrivna Backstreet Boys-hiten ”Show me the meaning of being lonely”, som Sollentuna-sångerskan spelade på Nobelfesten i december.
Med bara gitarr och piano låter de förtvivlade orden om ensamhet som något Anna Ternheim själv kunde ha skrivit. Och det är fyra av kvällens allra starkaste minuter.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER!